lightmyfire

Självklart var jag med och släckte ner klockan åtta ikväll. Det är det minsta man kan göra i dagens bekvämlighetssamhälle tycker jag...
Om det gör så mycket direkt nytta med en enda timmar av årets alla dagar kan man ju diskutera, men det är en viktig påminnelse. Att spendera en hel timme i tystnad utan tvns skrålande eller annat distraherande ljud, att släcka alla lampor och tända ljus. Hundan blev förvirrad dock, när tvn stängs så ska det ju sovas! Men hon tyckte det var kalas med alla fina reflexer och ljuspunkter det blev av ljusen..
Vi är väldigt beroende av den där elen.. Det blir mörkt och eländigt. Det är svårt att göra några vettiga saker i mörker. Jag förstår lite bättre, ikväll iallafall, hur det måste ha varit förr.. Uppe med solljuset och i säng när det försvinner.
Och jag hoppas att det den här gången faktist syns i statistiken också!

Grannarna här hör till ett eget släkte... Tydligen så har jag varit det allmänna irriteringsobjektet under några månader. Jag fick höra på omväg att "gubbarna" här har stört sig nåt enormt på att det hängt en bit plast från min balkong, plast som jag lindat runt krukorna på de stora växterna jag har på balkongen.
Men, eftersom jag är satan, och envis som fan, så tänkte jag låta den hänga där och flärpa eftersom ingen hade ryggrad nog att säga åt mig att de retade sig på det. De gick till och med till grannen ovanför och bad henne "säga åt" mig!
Haha, nejdu, det funkar inte på mig!
Men, när jag vandrade iväg till den utlovade fikan hos Morrmorr så träffade jag en av dessa gubbar och han bad mig att ta bort plasten. Jag sa åt honom att jag uppskattade att han sa det till mig och inte gick och snackade skit bland de andra grannarna (vilket han gissningsvis också gjort.. men gott uppförande ska belönas!), och att jag skulle fixa detta..
Han verkade nöjd över detta, och höll med och bad mig göra detsamma om han gjort nåt som jag hade att klaga på. Helt klart ett framsteg!

Så, plasten är nu borta!!

Haha.. För övrigt har den lixom redan gjort sitt.. Nu kommer ju värmen och växterna behöver inte skyddas.

Nu kanske gubben tvärs över tycker att han kan hälsa på mig igen, vilket han har slutat med sedan ett tag. Seriöst, hur jävla fjantigt är inte det!
Jag vet inte om jag är oerhört läskig eftersom jag har både ring i näsan och en otäck kamphund, eller om det är total brist på ryggrad och uppfostran som är problemet.
Nåväl, jag har väl kanske lyckats få in en poäng hos tillsägaren, genom att genast belöna hans beteende. Lite som man gör med hundar!
Om jag bara ser resten av grannskapet som ouppfostrade hundar så ska det nog gå vägen.
Mesiga ouppfostrade byrackor.

Ja jävlar..

Hur som, fikeriet hos Morrmorr gick bra. Hon hade ju köpt bakelser åt oss för att hon hoppades att jag skulle komma, men den här gången inte bara hoppades hon (vilket hon gjort förut och blivit ganska besviken över att jag inte läst hennes tankar den gången heller.. ) utan hon ringde dessutom! Fick med mig en säck potatis hon köpt åt mig också.. Hon är snäll.. Iallafall ibland.

Det är många varför nu..
Närmast ligger dock, såklart, jag! Varför låter jag folk irritera mig så mycket? Vad är det som gör att jag klättrar på väggarna vissa dagar, vissa diskussioner, med vissa människor?
Varför låter jag min Morrmorr irritera mig så här? Det är inte nyttigt..
Jag råkade berätta om tandläkarbesöket, och att jag funderar på att bleka tänderna. Naturligtvis var det totalt onödigt och slöseri med pengar främst eftersom jag ju "inte röker". Dessutom hade hon sett "ungdomar" med "nån grej i tänderna" som hon antog var för att "nån tand stod ut". Även det onödigt antar jag!
Jag hade varit jävligt glad om jag fått en tandställning för övrigt.. Och vad tandställningar har med blek-skenor har och göra, det vet jag inte!
Tandstensbortagning var också onödigt.. Och hennes tandläkare "bryr sig inte längre om hennes gamla tänder" för hon har inte fått nån kallelse på länge.
Alla andra är alltid ansvariga... Grannarna skottar inte åt henne, trots att hon ställer ut snöskoveln så de kan se den, och då borde de ju förstå att hon vill ha hjälp med skottningen!

Jag utsätter mig endast för det här eftersom jag vet att hon inte kommer att vara här så himla länge till... Och den dagen hon är borta kommer hon att lämna ett enormt hål efter sig. Och jag skulle ångra mig resten av mitt liv. Därför tar jag allt det där, för det finns bättre dagar!
Jag måste försöka komma ihåg det när hon går mig på nerverna bara..

Men den här jävla lottodragningen jag går igenom varje gång jag delar med mig av nåt är påfrestande, ena gången beröm, nästa en skopa skit.

Andra varför är mer världsomspännande..
Nyheterna kryllar av mord, två av dem lite för nära för att det ska kännas bekvämt och bortdomnat. Jag vill ha tillbaka Lets dance på löpet! Jag vill veta vad Paris ska ha på sig i vår!

Nånstans kan jag ändå förstå att nån mördar vuxna. Hur sjukt det är är! Humör tappas, fattningar förloras och konflikter spårar ur... Men att slå ihjäl en treåring med en hammare? Det är helt ogreppbart för mig.

Nu ger jag upp! LG snor vad jag skriver hela jävla tiden..

Jag ville verkligen, verkligen, inte ner på stan idag. Men jag gjorde det! *duktig flicka* Tänkte att det nog säkert kan vara uppfriskande med tandstensrensning? Tänkte jag..
Min sköterska är underbar, snäll och gullig och frågar hur det går och pratar lite strunt och så.. Men jävlar vad hon kan krafsa! Känns som om hon hittat sin plats här i världen..
Hon putsade och donade, och krafsade lite till. Och det blir säkert jättebra..
Men vad skönt det var att få komma hem och besudla mina gaddar med jordnötssmör!
Jag är hooked på de där mackorna för övrigt..

Träffade en gammal bekant på stan, som jag varje gång vi ses lovar att höra av mig till och aldrig gör det, varpå jag får otroligt dåligt samvete nästa gång jag ramlar på henne på stan.
Men nu känns det faktist som om jag borde.. Hon är utbildad till healer och medium nu! Hur coolt som helst..
Fick lov att ringa min mor för att fråga vad hon heter i efternamn dock, för det minns jag inte. Mor höll mig pratandes i en kvar! En kvart! Hon undrade hur jag får hem hundmat, för hon orkar inte bära kattsand tycker hon..

Nåväl.. Hemma...
Inget mer att göra i veckan.
Härmed gör jag helg!
*drar fram en skön stol och sätter sig med en paraplydrink i högsta hugg*

Vi vaknade vid åtta (på morgonen) här hemma idag..
Det hade jag nog gjort även om inte klockan stog på ringning iofs, en granntant gick och dog och auktionsfirman kånkade möbler hela morgonen. Är det bara jag som tycker att det är lite orimligt att flytta möbler åtta på morgonen? Nåväl, det känns lite tragiskt när ett dödsbo går direkt till en auktionsfirma..
Och inte var det "hon flyttar snart-hon dör snart"-tanten heller!
Inte så att jag går och önskar ihjäl folk, men hon kan väl flytta iallafall! Eller sluta gnälla på mig! Sista tiden har jag låtit Stjärnan få hälsa på henne, med lite begränsningar, så nu verkar hon tycka om mig igen. Tanten förstod ju inte att jag höll hunden borta från henne av välmening, inte för att vara elak! Men vill hon ha den hoppande tjockbullen på sig, så kan hon väl få det då...

Stjärnan spenderar morgonen med att jaga solkatter.. Det tycker hon är skoj!
Även de riktiga katterna har fått sig en släng av sleven tror jag.. 
 
Jag måste ner på stan idag, av alla ställen.. Tandsköterskan ska rensa bort tandsten och ha sig. Sist jag var där och hon visade hur man såg tandsten på bilderna så utbrast jag "mögel!!!!" i högan sky, det ser fan ut som det. Ju!
Och det är säkert en bra sak att göra, även om jag har spenderat åtskilliga timmar med att fundera på hur jag ska ta mig ur det hela, om jag verkligen har råd och så vidare.. Beslutade mig för att sluta med det och bara gå på den där mögelsaneringen och hålla käften. Kan ju bli ett problem föresten.. De brukar vilja att man gapar?

Önskar att jag kunde shoppa loss där nere, men jag känner mig som en påse skit, och har inget sällskap, och jag vill inte springa runt på stan och vara en ensam påse skit... Kanske vill inte plånboken att jag gör det heller, vad vet jag.
Men jag behöver saker! Jag behöver helt klart fylla på mitt sminkförråd. Inte bara för att jag är fan så mycket blekare än mitt puder.. 
Behöver apoteka också.. Och köpa mat, både till mig och kattarna..
Och så vill jag ha sånna dära fina armband som alla andra har..
Även om jag känner mig som en påse skit så kan jag väl vara en påse skit med lite glitter på? Kan ju inte bli värre..

Sen får det fan bli helg.. Ork int mer av det här nu.

Uppe före alla tror jag..
Sov såklart inte en blund natten till igår.. Men jag stegade ändå iväg till rehab och kände glädje. Det var den angivna känslan iallafall.. Jag tycker ju att det är skitsvårt, men de gillade den tror jag.
Sen ramlade jag hem, tog ut min glada glada hund och så gick vi och la oss..

Alltså vaknade jag halv tre på morgonen. Nu är klockan tio i fyra... Men jag föredrar helt klart det än att sova till halv fyra på eftermiddagen. Måste få lite ordning, måste få igång de där sunkiga små rutinerna igen.
Är ganska säker på att jag har möte med min pratperson idag.. Självklart bad jag om en sen tid, eftersom att jag vid tillfället vi pratades vid i telefon sov hela hela dagen. Istället för att det var en bra plan så sitter jag här med en eftermiddagstid som jag måste försöka hålla mig vaken till! Haha.. Det blir fan aldrig bra..

Blondinen ringde och hojtade om att min söta bror skrivit kommentar i min blogg!! Och mycket riktigt, det hittar ni under mitt fylleinlägg..

Molina utlovar presentande!! Nu är det ju inte riktigt därför jag ville träffa damen och luncha.. Men jag får väl ta det goda med det onda. Staaaackars mig.

Nackdelen med att vara uppe så här dags är kanske att det inte händer så jävla mycket. Tvn är ganska död... Det är knappast läge att slita fram dammsugaren klockan fyra på morgonen, eller att slamra med disken.
Staaackars mig som inte får dammsuga!
Jag hittar nog nåt att göra, ska nog slå på en panna kaffe.

Gomorron på er sjusovare!!!

Imorgon är det vanlig dag igen, och dessutom penga-dag!
Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig upp klockan sju imorgon, för att gå och känna saker. Tröttheten och bakisdagarna har vänt upp och ner på mina rutiner, jag kan inte sova, sover för länge, och kan sen inte sova eftersom jag sovit för länge. Dessutom märkte jag att mina sömntabletter var slut. Det hade jag helt missat, vilket också är ett stort tecken på att jag är ur balans, jag missar inte sånt.

Men kanske behövs det sånna här svängar?

Jag pratade föresten med min Morrmorr, och nu efter några års sjukande till och från, så berättade jag att jag är sjukskriven för att jag är deprimerad. Nånting gör att jag har väldigt svårt att släppa på mina roller, och även om det var ganska obehagligt att göra det, så kändes det inte så farligt att det tog stopp, som det gjort tidigare.
Hennes reaktion var väl väntad "ja, ibland tror jag att du är lite ledsen, men oftast är du ju glad och trevlig".
Att försöka förklara för henne vad det innebär att vara sjuk orkar jag helt enkelt inte, utan nöjde mig med att säga att det inte riktigt fungerar på det viset. Hon tror även att lösningen ligger i att jag "får ett jobb snart".
Att ens snubbla på de bakomliggande faktorerna till mitt mående i dagens läge är inte att tänka på... Det är ju bara lögner och påhitt.

Vad deprimerande det här blev nu då...

Klockan är snart tolv och hunden snarkar, kanske ska ta det som ett tecken på att det är dags att krypa ner under täcket och ta fram min bok?
Håll tummarna för mig imorgonbitti?

Slött idag, såklart.. Jag och tjockebullen sov länge, trots att telefonen ringde hela tiden. Blondinen ville veta hur läget var, far min ville nåt (kommer aldrig få reda på vad eftersom han VÄGRAR telefonsvarare) och tydligen hade Morrmorr också ringt för att höra om jag hade haft kuligt.

Tidig kväll gör vi också, det är inget på tv, det är svinkallt ute och jag är lite seg i kolan.. Just nu är damen (tjockebullen) ganska sur för att hon är hänvisad till sin säng, medans jag datoriserar lite i min säng. Så där sitter hon och plockar lite försiktigt med sitt täcke och bäddar och fixar, och kastar ledsna tjockbulleblickar åt mitt håll. "Mamma, mamma, seeeeeer du inte hur hemsk MIN säng ääääääär... Mammaaaaaa...."
Varpå jag svarar "din säng".

Nu snodde bloggen och LG en bit av min text igen!! Jävla.. maskopi!!!

Hur som, jag är inte så farligt bakis som jag väntade mig efter vin, mintu-drink och öl.. Dock blåste jag allt för mycket pengar, eftersom jag aldrig blev full nog för att umgås med överkåta, påskdesperata, dyngpackade 40+are. Morrmorr förstod mig allt för väl.. Fast jag la inte mina ord precis på det viset, tanten är ändå 85! Hon lovade att betala igen taxipengarna för mig, hon är väldigt noga med att jag måste åka taxi hem, och sa dessutom att jag behövde gå ut och ha kul!
Morrmorr snäll..

Nu tänkte jag lägga mig (till skillnad mot att sitta i sängen) och kolla lite på A-team och mysa ihop mig med alla mina söta djur.

Glad påsk på er!

Att jag är en aningens på lyset..
Jag blev full till slut! Även om jag fick lov att låna pengar av min käraste Blondin till taxin hem.
Taxin kördes för övrigt av en mycket sympatisk grek. (jag har lixom en förmåga att få folk att prata...) som tyckte att jag var det roligaste i världen! Nästan!
Även om jag inte riktigt förstod varför han och hans familj valde att flytta till Västerås från Sundsvall när frugan ville till Italien och han ville till Grekland..

Jag fådde en bror!!!
Han är bäst i världen! Mest tycker jag om honom för att han ... öh.. är ... öh.. snäll. Och lätt att ha å göra med! Och för att han be-brodrade mig i min nödsituation. (Jag blev först bjuden att "hjälpa till" vid urinering och sen att ha sex på toa.. Därefter var det mest det vanliga "du är underbar"-bladdret.) Min nya bror hoppade dock in och pratade tatueringar, varpå vi plötsligt måstade gå och hälsa på våra vänner!
Jag antar att han läser... Om inte annat så efter att Blondinen skvallrat om att jag skrivit om honom! *vinkevink*

Öh.. För övrigt var jag inte riktigt full nog för det där gnidandet som inträffar på krogen... Det var mest besvärande.. Blondinen tyckte jag var ilsk. Haha..

Väl hemma hade jag världens gladaste hund! Hon är också sötast i världen..

Och Kiwin är sötast i världen!!! Han bjuckade på påskäggsgodis!! Hur sött är inte det???

Alla är fan söta, och jag är trött..

Dunkar ner ännu en flagga på ännu ett berg. Det är fan inte lätt att gå upp i utsatt tid när man inte kan sova i utsatt tid. Men idag gick det! Nog för att den där berömda snooze-knappen finns att hitta även på min klocka...
Jag måste klappa mig själv på huvudet igen, *duktig flicka*.

*mutterbloggludermutter*

Igen då..

Jaaaaaag möblerade om igår, flyttade de nygamla bokhyllorna till ytterväggen, för att göra plats för alla ny-nyabokhyllor jag ska köpa (när jag får en miljon), så snart som möjligt. Sen fattas det bara en soffa till och en vardagsrumsmatta av den modellen som Fröken Korp köpte. Hon övertygade mig om dess dammsugningsbarhet trots att jag var väldigt skeptisk.
Kom på för ett tag sen att det ju bara är mig jag ska göra nöjd i mitt hem, med en liten reservation för de fluffiga sakerna som bor hos mig... Må så vara att mitt vardagsrum blir en bokhyllesamling! Fint kommer det bli!

Jag är grymt sugen på den där IKEA svängen som utlovats... Från flera håll till och med, man kan inte IKEA:a för mycket!
Främst behöver jag (fortfarande) köpa den där dörren som fattas... Och lite annat plock..

Men.. Gomorr på er!

Blondines gamla ordspråk "Folk bestiger berg, medans jag... (fyll i egen värdelöshet här)" ringer lite lätt i huvudet.
Idag har jag både fixat mat till tjockbulle (värt att upprepas!) och handlat åt mig själv, hämtat mina böcker och varit social mot min stackars Morrmorr.
Så jag klättrade minsann upp för det där satans berget och planterade en flaggjävel och klättrade sedan ner!
Bra gjort!
*klappar mig på huvudet*

Dock har jag visst nån form av förvirring kvar.. Jag köpte bröd.. Och sylt.. Och jordnötssmör. Alla mina amerikanska vänner verkar äta det, det är mer eller mindre en nationalrätt. Så jag tänkte att jag skulle prova...
Jag är inte amerikan nog för det.. Det gick ner men jag är inte helt imponerad. Kanske hade jag fel bröd.. Kanske måste vara utan fibrer. Kanske hade jag fel sylt? Jag märkte absolut inget som skulle få mig att älska det iallafall.
Det var visst ganska mättande dock.
Spännande, måste jag säga.

Nu är det Lost!

Fick ett oväntat samtal idag, från en av mina rehabvänner. En av de som jag tycker om det vill säga!
Hon ska sluta, hon ska vidare på nya vägar.. Det känns jättetråkigt att inte ha henne kvar, men samtidigt önskar jag ju henne all lycka i världen! Jag hoppas hon får nåt att göra som känns bra, och att hon mår bra.
Vi har pratat om att fika, och det vill jag absolut göra. Men jag vet inte hur jag ska orka med sånt.. Jag orkar ju knappt se de vänner jag har! Men hon vet allt det, och hon förstår.

Sen kom jag på att jag ju faktiskt kunde ringa efter hundmat... Man kan göra så. Det hade försvunnit ur mitt huvud ett litet tag bara. Man kan ringa och beställa, och så kör de hem, eller nästan hem i mitt fall. Eftersom den informationen tydligen gömde sig i det utrymme som min hjärna väljer att stänga ner ibland så kom jag inte ihåg det, utan såg hur maten sinade och sinade och önskade att jag hade energi att lösa det. Nu har tjockbullen mat och ett gäng tuggben och är lycklig som bara en tokig tjockbulle kan vara!
Jag känner att en stor tyngd fallit av mina axlar. Nu behöver jag inte åka ner på stan och bära hem femton kilo hundmat.
Tack hjärnan, för att du delar med dig!

Har gjort planer att att gå och handla också, maten sinar även för mig... Hur roligt är det att gå och handla när man känner sig som en påse skit, ser ut som en påse skit och inte orkar se sig själv i ögonen, än mindre nån annan.
Inte ett dugg kan jag tala om för dig.

Jag somnade i någolunda vettig tid igår, med hjälp av piller. Likförbannat sov jag för länge.. Men halva planen funkade ju iallafall.
Och med fröken envishet, som också bor i mitt huvud, så ska vi jävlaremig fixa den sista delen också!
Det bor många fröknar i mitt huvud..

Nä, det känns lite bättre, det gör det!
Jag tvingar mig till det!

Inbjuden på partey i helgen också.. Vet inte var, eller hur, eller när.. Men med ska jag!

Jag är trött.. Igen.. Så jävla trött.
Jag sover allderles för mycket. Tjockbullen tycker inte om det, men hon klagar inte. Jag är ju hennes mammis, hennes bästa i hela världen! Mitt ord är lag..

Jag fick ingen förkylning, jag tror att det stannade vid en öroninflammation. Vilket gjorde ont ett tag, idag verkar det inte göra ont. Jag vet ingenting om öroninflammationer, men kan det göra mig så utslagen? Borde ha kollat temp, sånt gör jag aldrig..

Nu skriker den där lilla personen på mig, den där som bor i mitt huvud. Den enda som är genuint intresserad av mitt mående. Den skriker åt mig att resa mig upp, att vakna upp, att sätta fart, att ta mig i kragen, och det omgående!
Jag försöker lyda.. Jag tvättar, och diskar. Och jag antar att den ger mig nån liten hormon som belöning. Den klappar mig på huvudet och säger "duktig flicka".
Jag känner mig hemsk som helt enkelt har skitit i rehab den här veckan, jag brukar inte skita i saker.. Jag brukar masa mig upp och ringa samtal, halvt vaken, för att tala om att jag inte kommer åtmindstonde. Jag tror att de har ringt och undrat var jag håller hus, men jag sov, så jag hörde inte det.
Jag känner mig hemskt för att jag sitter här och ödar bort mitt liv.. Istället för att bita ihop. Men jag klarar ju inte att bita ihop nån längre stund.

Jag vill ha tillbaka den där fighterblicken som jag ibland ser i mina ögon, och jag tycker om den.. De här dagarna har jag knappt kunnat titta efter för den delen.. Orkar inte se den där mesblicken.
Men fightern är inte heller bra.. Den delen håller ju undan allt som jag försöker lära mig nu. Den där läskiga "känn känslor"-grejen. Den som inte är arg, eller ledsen-arg, eller trots-arg.

Jag vill vara korkad, riktigt jävla genomkorkad.. Jag vill tycka om korkade saker, och korkade människor. Jag vill inte ha nåt behov av att lära mig nya saker. Jag vill bara sitta och vara dum och nöjd. Kanske skulle jag hitta en lika korkad karl som kunde sitta bredvid mig och vara korkad. Tänk vad nöjda vi skulle vara!
Vi skulle ha meningslösa jobb som vi slet med på gränsen till utbrändhet, och korkade ungar.
Men vi skulle ju tro att allt var perfekt, för vi är ju för dumma för att veta skillnaden!

Men men.. Jag är jag.. Och jag vet allt för väl hur försiktigt man ska vara med vad man önskar sig.
Jag tycker om att vara jag, bara inte just nu.

Jag gav upp att försöka sova ungefär kvart i sex i morse... Och så tänker jag (som alltid) att då får jag ju hålla mina små bruna ögon öppna tills det är lämpligt att sova, så att jag kan gå på idiotismen imorgon.
Sen går då tiden...
Och vid halv elva är jag nästan redo att sälja min själ för en varm och skön säng.
Så, för att tvinga mig att yppa världens alla hemligheter så är det bara att vägra låta mig sova. Det är en väldigt svag punkt och jag skulle vara en usel soldat.. Det skulle jag vara av flera skäl i och för sig. Men lägg inte statshemligheter hos mig om det finns en vakenhetstorterare i närheten.

Soffa och tv är det inte tal om, och helt klart inte säng. Så jag sitter här vid köksbordet och ödar lite tid. Snart dags att rasta bullen igen.. Efter rastning.. Kanske jag ger upp.
Hur jävla viktigt är det med rehab lixom!? Hur viktigt är det med nåt? Alls??
Jag är en riktigt pushover nu..
Jag kan alltid ringa och säga att jag inte sovit.. Det är ju sant.. Blir nya chanser.

Väldigt dålig karaktär.
Ännu en orsak till att inte göra mig till militär!
Den främsta är väl dock att jag helt enkelt inte tar order så bra, eller alls.
Jag har sett de där bootcamp-galningarna som står och skriker på folk, det är troligare att jag ställer mig upp efter två pushups (eller vad man nu gör) och skriker tillbaka åt dem. "HÅLL ÅTMINDSTONDE KÄFTEN OM DU TYCKER JAG SKA LIGGA OCH KRÄLA PÅ BACKEN!!! INTE DET?? NEHEJ, HÄÄÄÄRRRÅÅÅ"

Trött som sagt..

Jag har tråkigt, och är raslös.. Jag sover för länge, somnar för dåligt. Alla piller i världen hjälper ju inte på det. Dessutom har jag en förkylning på väg, det gör ont i örat och i halsen.. Som ett brev på posten, en dyr räkning snarare. Jag orkar inte vara sjuk!
Helst vill jag riva ut och skura saker, eller sortera saker kanske, eller köpa nya saker! Jag vill till IKEA... Det finns visserligen viktigare saker att lägga pengar på, som hundmat. Hoppas på att kunna lösa det i början på veckan. Annars får jag vackert ta bussen och släpa hem skiten.

Snart är det måndag igen.. Och idiot-rehab. Jag har bestämt mig för att iallafall ge det några chanser till! Tydligen ska det där ha varit en ovanligt rörig session.. Enligt ryktesvägen..
Nu var det väl inte rörigheten som jag hade nåt emot. "Stackars dig som blev ivägskickad till att handla på Maxi första gången", jag vet inte, jag klarar att handla. Faktiskt. Klarar det utmärkt.
Men vi får helt enkelt se, en måndag i taget tror jag att jag tar det. I värsta fall kan jag återfalla till min tomma ap-blick som jag hade i måndags... Gå till mitt happy-place. Vara sjukast av de sjuka.

Sen kommer tisdagen och de fina och trevliga människorna igen.. Som en liten morot.
Förjävligt om all energi ska gå till idioterna bara..

Nån som har lite energi att bjucka på? Jag har kaffe?

Blondinen frågade varför jag lät så glad i telefonen idag.. Kanske jag gör.. Jag kanske fick svar av nån söt pojk, kanske. Mer än så varken har jag att rapportera eller känner för att meddela mig om här.

Tänk att de där rackarna kan få ens känslor att gå från -100 till +100 på fem minuter! Jävla karlar.. Det är bättre i min lilla känslofria bubbla. Tack så mycket.
Fast när det ligger på plus är det ju ganska mysigt..

Märkte att jag beställt fel böcker från bokus, och de är försenade dessutom. Hoppas på att kunna lösa det där på nåt smidigt vis.. Hur som helst så har jag beställt de böcker som jag ska ha.

Halsen värker och örat med.. Känns som om jag har ännu en dunderförkylning att vänta. Det är säkert idioternas fel, de i måndags.. Säkert. Tre timmar i ett litet rum med idioter väger mycket mycket tyngre än en kväll av fyllon, kramar och hångel! Sådeså!

Jag försov mig och vaknade tio... Insåg med ens att jag inte hade en chans att hinna ner till min lunchdate idag, så jag skickade iväg några förvirrade sms och försökte få fram det meddelandet. Somnade sedan om och sov toklänge.. Nån timme senare ringde min pratperson och undrade vart jag tagit vägen, jag skulle tydligen ha varit där idag, och inte imorgon som jag trodde. Men hon skulle fixa det..
Dessutom såg jag att jag denna gången fått en tid för undersökningen hos gyn, sån där man får när man är så gammal som jag är. Tidigare har de bara skickat brev och sagt att jag ska kontakta dem för tid. Naturligtvis var den tiden idag och jag hade ingen aning om det..

Det jag har gjort är att handlat..
Köpt mat faktiskt.

Och så smsade jag den där blåögda lilla pojken.. Blev mer och mer osäker på vad det var jag lyckats knappa in i hans telefon klockan två utanför krogen. Jag håller er väl uppdaterade!

Nog fan försvann det där flinet... Jag gick till rehab glad i hågen. Men sen gick det utför.. Det skulle åkas och storhandlas, och jag tänkte att jag väl kan följa med på det. Eftersom den inte var specifierat hur mycket av sakerna på listan som skulle handlas så fick jag snällt stå, och glo. Min glada anda försvann fort. De andra handlade väl, på ett mer eller mindre förvirrat sätt. Jag som är praktiskt lagd kom på typ femtioelva olika sätt att effektivisera det hela..
Väl där så skulle det lagas mat.. Det gjorde andra. Det blev överkokt pasta med köttfärssås.. Sugen? Nä.. Allt för tidigt, allt för äckligt och allt för köttigt.
Jag vet inte riktigt.. Vill inte lära känna nån av mina medrehabiliterare... Verkligen inte. Jag längtar till mina bra medrehabiliterare imorgon.. Nu är jag trött och less.. Och vill ha tillbaka min blåögda pojk..
Hångel eller konversationer med övermedicinerade människor? Jag vet inte, svårt val..

Och på vilket vis ska jag rehabiliteras genom att åka och handla? Eller att försöka laga mat där? Nejdu.. Det här måste styras upp..

Måndag.. Dags att fara tillbaka till verkligheten. Dags för rehab, och det känns faktiskt helt okej. Bara jag får hälla i mig lite kaffe och jaga bort det sista av bakfyllan..
Hade kalaskul med tjejgänget from hell, alla valde vi att presentera oss för nya bekanta på lite specialla sätt! Men det verkar som om det inte gjorde så mycket.. Haha..
Har en känsla av att jag kommer få äta upp den här helgen läääääänge.
Jag fick vad jag önskade mig iallafall, både hångel och skedsovande.. Massa mys.. Massa.. Kanske blir det en repris nästa helg, om inte annat så har jag en tröja ute på vift.

Nej för fan tjejer, och pojkar, det här gjorde vi bra! Mer partaj!

Kan man gå till rehab med ett fånigt flin på läpparna? Kanske borde göra nåt åt det där..

Klockan är elva, dagen är snart slut... De tre sista gästerna kom, åt tårta, gav mig presenter och var trevliga.
Äntligen har jag en egen tårtspade!! Varje år kommer jag på att jag inte äger nån, och sen glömmer jag det lika fort och får gå upp till Morrmorr och låna hennes fina fina tårtspade. Jag fick också en av de där fina svarta drakarna som jag önskat mig.

Slutresultat:
Förjävla trevligt.

Jag känner mig uppskattad och ompysslad. Och presentad till tusen. Det dök upp ett blombud med en rosa ros dessutom! Med ett osignerat kort, men när man känner sina vänner som jag gör, så var det inte svårt att lista ut att det var min lilla Lady som skickat dem.. Sötsnoken..

Fick till och med ett samtal från exet som var väldigt oväntat, trodde faktiskt inte att han hade koll.. Dessutom fick jag veta att jag delar födelsedag med två till... Haha, men han trodde på att jag fyllde 25, så full koll har han inte! Eller så var han bara snäll..

Ser fram emot lördagen, ska få träffa Blondinens vänner. Röja satan på Harrys. Full ska jag va, och snygg!

Födelsedag!

Vaknade av telefonen.. Alla telefoner.. Samtidigt.
Eftersom jag var uppe sent inatt och sen inte riktigt kunde sova så tyckte jag att jag skulle få sova så länge jag ville.. Men det fick jag inte!
Ynkade mig upp efter att ha ignorerat alla telefoner, drog på mig kläder och hann så långt som att sätta på mig en sko när det ringde på dörren. Det var min kära far. Han hade ringt från parkeringen.
Och gör man så så får man vackert följa med när jag går ut med min hund...  Sen fick han tårta och kaffe (MITT morgonkaffe för övrigt). Jag fick paket, en jättefin vas i rött och svart! Och ett kort..
Eftersom min far var där och jag har massa problem med mina roller (självanalys) så kunde jag ju då inte ta min morgonrök.. Inte roligt allste..
Ladyn med pojkvän och söt mamma (lånemamma) kom sen, lagom innan pappa hann smita... Jag ville liksom bevisa hur bra min hund tycker om Ladyns hund.. Mer fika, mer kaffe, mer tårta och tre (!!!) paket! Fick jättetuffa bajspåsar med döskallar på, och Maken av Koontz, och en vattenkokare! Helt otroligt..
Blondinen kommer vid halv sju, och fröken Korp med bror skulle komma om en stund..

Det ÄR lite roligt att fylla år...
Förutom att jag inte fick vakna.
Nu har jag duschat, hämtat paket på Joker (som jag beställt till mig själv) och bakar nästa tårta. Tårtan gick som smör i solsken här, och jag tyckte nog att det blev riktigt bra! Trots att jag redde bananmoset med potatismjöl. Haha.. Ville ju inte avslöja den hemligheten förrens folk faktist åt den. :)

Jag har två helt random läsare! Eller kommentatörer iallafall.. Det är ju.. skoj.
Speciellt med tanke på förra inlägget.

Idag har jag sovit länge, vaknade och gick runt som i en dimma.. Drogdimma, fast utan droger. Det var ju ganska skoj det med. Billigt om inte annat.
Gjorde ett städryck i sällskap med de fina pojkarna i Backyard Babies, och vi städade väldigt fint i vardagsrummet. Tack för det pojkar..
Jag fick två födelsedagskort idag. Ett från min mor, och ett från min moster. Det vill säga, jag fick två kuvert med nästan identiska handstilar varav ett var från Göteborg. Min moster (och kusin) var rara nog att sända mig en liten födelsedagspeng, och den är som alltid väldigt uppskattad. Dessutom hoppades min moster på att vi skulle kunna hinna ses i sommar när hon kommer hit.
Jag tycker mest om min moster.

Morrmorr ville också dela ut kort, så jag och tjockebullen gick upp till henne och blev kvar i ett par timmar och pratade lite skit, lånade tårtspade (som jag glömmer att jag inte äger varje år) och fick ett tårtfat.

Ooooooch efter Lost så bakade jag ihop en märklig tårta som jag hoppas ser ut som den ska imorgon och att den inte smakar allt för märkligt.. Jag var verkligen ute på djupt tårt-vatten där ett tag.
Det är faktiskt ganska kul att göra tårtor, tänk om man skulle bli en tårtmakare när man blir stor... Antagligen skulle man i och för sig bli ganska stor på ganska många sätt om man ägnade hela dagarna åt att göra tårtor.
Å andra sidan har Ellos massa tjockiskläder! Haha...

På lördag blir det partaj! Blondinen vill fira mig och sitt nya lägenhetsinköp! Och jag ska få träffa lite nya folk..
Jävlar vad full och glad jag ska vara.. Och snygg! Man blir snygg när man är full!

Gnatt på er..

Jag skrev ett långt jävla inlägg om hur jävlig dagen varit, hur värdelös jag är och hur ledsen jag är över att vara så förbannat värdelös!
Att Ladyn var underbar som tagit hand om mig idag.
Men sen tyckte bloggfittan att den skulle vara dum i huvudet istället.

Somnade halv sex imorse.. Inte roligt att inte kunna somna, trots alla piller..
Just nu funderar jag mest på hur jag ska kunna sova ikväll.
Har precis lämnat ifrån mig Ladyn och hennes vovve som varit här och kollat på schlager med mig och tjockbullen.. Jag hejjade på Fronda. Inte bara för att han är från stan. Han är ganska charmigt söt också ju.. Och låten var glad!
Min teori var att om det där gräsliga spektaklet kunde gå vidare förra gången, så måste ju Fronda också göra det, men icke... Fick gå över till det andra lägret och välja Nordman istället.

Ska övertyga kroppen om att det är sovdags, med en god bok och en varm hund..
Gnatt

Det är dags igen.. Mina genom-onda vänner är grymma nog att påminna mig om att jag fyller år..
Jag fyller alltså tjugofem. Om nån har nåt att invända mot detta så tänker jag skicka min onda pitbull på er för en rejäl genomslickning!!!!

Molina var klart först med en väldigt överraskande, men dock trevlig!, grattishälsning idag. Hon ursäktade sig till och med över att den var lite försenad..
Det hade varit jätteskoj att fylla år på skottdagen iofs. Tänk vad många år man får räkna bort? Men nu är det inte så *med en bitter ton i rösten*, jag fyller på torsdag.
Tjugofem sa vi..
Truten på er...

Sen vill ju folk veta vad jag vill ha.. Och jag vill ju inte veta vad jag ska få. Egentligen vill jag inte ha en massa saker... Bara lite kärlek och omtanke. I och för sig vill jag ju inte ha ful omtanke heller.. Så därav har jag skickat en massa önskemål till mina söta vänner. Även om Blondinens sms råkade hamna hos Ladyn! Så går det när alla heter samma sak för fan.

Jag önskar mig härmed:
Svarta blomkrukor, gärna modell större, gärna fyrkantiga eller runda, med eller utan mönster. (om de är väldigt udda vill jag ha två, så de matchar varann... :P)
Bok: Flickan i källaren.
Bok: Broder Odd - Dean Koontz
Fina skrin och eller askar, gärna mörkt trä eller annat material.
Bok: Maken - Dean Koontz
Film: Saw 2, 3, eller fyrahundrasjuttiofem, hur många de nu hunnit göra. (Jag har ettan)
Film: Resident Evil (allihopa!)
Drakar, i allmänhet, i synnerhet (heter det så??) de svarta fina som de som vet vilka jag menar vet vilka det är.

Okej.. Nu kommer jag inte på fler saker just ikväll.. Jag borde sova..
 
Angående födelsedagandet så tänkte jag väl baka en tårtjävel.. Det gjorde jag ju förra året.. (när jag också fyllde tjugofem). Kaffe lär det finnas.. Har man tur så hittar jag mitt kakrecept och då blir det kakor. Har man ännu mera tur så gör Ladyn sina berömda kladdkakor åt mig.
Glada hundar och söta vänner är välkommna..
Pitbull-varning utfärdas.

Tjing