lightmyfire

Hade möte idag, med AF och hela paketet.. Om min vidare planering och då även den semester som jag planerat in helt själv. Det gick långt över förväntan! Jag får jättemycket ledigt och en stor sten lyfte från mina axlar! Det betyder ju iofs att jag blir utan det gigantiska aktivitetsstödet men jag funderade lite på det där och tror att jag kanske möjligtvis kan lösa det..
Så, några veckor kvar sen är jag ledig över sommaren! Woohoo!

Det bjöds på tårta idag också, en av de som varit där längst (gissar jag) gick sin sista dag och in i pension idag.

Jag vet inte, allt känns bara bra mycket roligare när jag slipper fundera på ledigheten. Även om jag hade löst det oavsett vad de sa så är det ju bättre när alla parter är överens...
Dessutom pratade jag och AMA-kontakten gemensamma vänner och fester och grejs..

Nu önskar jag bara att min ekonomi kunde lösa sig lika smidigt, löser sig vet jag ju att det gör, men det skulle helst ha gjort det redan igår, så jag slipper oroa mig.

Och så längtar jag efter att få ta hem min lilla stjärna! Jättemycket! Vi ska gosa och busa och mysa och leka och en massa annat roligt.. Åka buss och hälsa på folk... Antagligen så får jag torka kiss och vakta alla mina ägodelar från att bli uppätna också men det struntar jag i..

Kollade igenom min boksamling föresten, på tal om mitt bokbehov igår, och jag kom fram till att jag har en hel del böcker som jag faktist inte läst.. Så jag får nöja mig med dem.. Om inte hon äter upp dem det vill säga.

Jag vet inte om jag ska skylla mitt nyss påkomna bokbehov på hRaven, hon har förvisso en hel massa böcker och jag skulle lätt kunna ta hem de flesta av dem (inte skolböckerna, de verkar tråkiga), eller om jag helt enkelt har en sån där boksväng som jag brukar få lite då och då.. I reklamen idag fanns det med ett erbjudande från en bokklubb med sanna historier, och jag hittade genast några jag ville ha där, och några på en annan bokklubb och ännu flera på internet! Men eftersom ekonomin inte alls är på samma shoppinghumör som jag är så får jag väl försöka hålla mig lite till..
Jag köpte faktist en pocket på väg hem från ovan sagda fröken sist, när jag handlade åt morrmorr, dessutom fick jag tre böcker av henne (morrmorr) som hon tyckte att jag skulle ha. En av dem, "Häxan i Uråsa", är tydligen sann och handlar om häxjakten i Sverige (antar jag), den hade morfar fått i julklapp av moster för att "muntra upp" sig. Haha.. Sån är min familj!
Så jag har att läsa... Men jag vill ha flera.. Massa.. Och nya bokhyllor, de är ju ännu billigare.. *mutter*

Lagom tills att jag klev av bussen på mupperiet så öste regnet ner, och bara att gå från bussen till huset gjorde mig dyngsur.. Men jag är snart torr igen.
Mupperiet gick ganska bra idag, nästan så jag faktist längtar efter att få göra klart det jag höll på med.

Igår blev det inget mupperi, även om jag faktist var på väg när jag skrev här sist. Jag råkade ringa och höra efter varför mina pengar dröjer och fick då beskedet att jag inte kan få både aktivitetsstöd och sjukpengar! Kunde inte nån jävel ha sagt det lite tidigare?? Så jag fick ta ledigt för att styra upp ekonomin, låna pengar och gå raka vägen upp till Läspande Bävern igen.. Jag har inte pratat med henne ännu så jag är inte irriterad, ännu, men det kommer..
Och just därav så blir det inga böcker heller..
Hur jag ska lösa allt annat som rasade i backen på grund av ekonomin har jag inte rett ut riktigt än, men det löser väl sig på nåt vis, det måste det!

På tal om böcker, jag måste kolla om min "Borta med vinden" också är isatt upp och ner, som vissa andras är..

Helgen blev uppbokad av en flytt, inte min dock. Först röck jag in och packade saker när fröken i fråga inte kunde vara på mer än ett ställe i taget, inte ens hon kan det. Det gick över förväntning, tiden går fort när man skrattar hela tiden... Inte nog med att flyttfröken inte var där, hon satte ihop mig med en vilt främmande tjej! Men vi hittade ganska fort över den bron och raka vägen in i skrattland..

Ja! Jag känner mig mer än en aning flummig... Följde Doktorns råd, en riktiga - inte den söta, och blandade mina piller utifall att jag inte kan sova. Jag kunde sova sen, det kunde jag.. Försov mig dessutom, men jag måste ta mig till mupperiet där borta idag. Känner mig inte så sugen på att ge mig ut i åskregnet som härjar.. Verkar inte som om det tänker sluta..

Full fart här.. Fullt upp med att "jobba", umgås med vänner och styra ihop saker..

Jobbet lallar på.. Tjejen som jag bondat med och umgåtts mest med har slutat, så vi får se hur nästa vecka går, och de som kommer efter.. Annars så är väl inte kvinnsen där ute så mycket att prata med. Som vanligt trivs jag bäst med att käfta med grabbarna. Och vi vet ju alla hur jävla bra det blev sist.. Men här flörtas inget!

Försöker styra upp ett soffköp, som jag inte alls har nåt med att göra egentligen, förutom att jag organiserar. Många tider som måste passas in och timas med varandra, oftast missar jag att jag inte alls har tid. Förvirrad? Lite..

Det som surrar mest idag är min urusla ekonomi... Jag vet att det alltid löser sig i slutänden men jag tycker inte alls om att inte veta allt. Kontrollbehov? Lite..
Jag levde gott ett tag iallafall.. Nu känns det surare, men när jag tänker på min lilla blåöga så känns det genast lite bättre. Det går, allt går!
Optimist? Tydligen..

Och så önskar jag mig lite sol faktist.. Inte för mycket, men lite mer. Det är bara grått och regnigt hela tiden här.

Det blåser! Väldigt mycket! Tror mitt parasoll blev lite snett igår, men det är väl skitsamma.. Däremot verkar klematisen, eller klamydian som jag brukar kalla den för, inte alls tycka om att det blåser och hennes (den ska vara rosa) grenar går av.. Men, ett par buntband fixade det, hoppas hon tar sig bara..
Och att mysa på balkongen med kaffe och cigg blev det inget av med..

Det ska bli festiviteter ikväll, igen! Det är ju trevligt och jag kan ju inte säga nej när min vän släpar ut mig på äventyr... Däremot är ju min plånbok inte alls lika festsugen så det blir till att slatta... Lite av varje som står kvar i kylen. Endera händer det väl ingenting eller så blir jag drängfull.. Haha..

Det lönar sig att annonsera! Jag har iallafall fått erbjudande om att få köpa mig en killkompis, mot en påse muffins.. Stackarn måste vara hungrig.. Han brukar ju i och för sig äta det jag ger honom, fick till och med i grabben i fråga min vegetariska smörgåstårta när jag fyllde nån gång! Men å andra sidan, varför köpa kon om man får mjölken gratis? Vi känner ju redan varann!

Jag tror jag styrde upp det där mötet jag hade med chefsfolk och övrigt krafs rätt bra... Poängterade min åsikt ungefär fem gånger, för att vara säker på att den gick in, och fick inget svar. Konflikträdda meschefskarlslok..
Men, tydligen ska det bli bättre. Och fler möten framöver, med andra folk, som säkert inte alls håller med mig. Men hur illa kan det gå? Been there, done that..

Dags att ta tjuren vid hornen och åka tillbaka till aktiveringen.. Muppstället..
Dessutom blir det möte och grejer, visserligen skulle vi ha haft det hur som, men jag har ju några egna synpunkter att ta upp. Mina pillrar brukar göra det lättare för mig att få fram min poäng..
Men jag ser ju inte fram emot det. Dags för dem att se den sidan av mig också antar jag, så de vet vad de har att göra med.

Duschen var fin.. Det var inte igår, mina vänner.. Kom på att jag luktar gott! Haha..
Dock har jag inga kläder eftersom jag sket i att tvätta i min bakisyra... Yra, inte syra. Borde väl ta tag i det där, fixa en ny tvättid.. Mycket jag borde ta tag i. Balkongen till exempel, eller badrummet, eller vardagsrummet, eller sladdsäkring...

Saknar att få mysiga sms från mysiga pojkar.. Eller pojke, singular.

Jag har knappt några killkompisar längre.. Och en hel drös med nära tjejkompisar!
Inte för att jag vill byta bort dem, jag tycker om dem allihopa, men det var kul att ha en massa killkompisar, som jag minns det hela. Å andra sidan så raderade jag väl några av goda orsaker och andra försvann iväg nån annanstans..
Jag vill ha killkompisar.. Helt enkelt.. Också.

Har varit hemma några dagar, och det blir några till. Tar de sju dagar jag tillåts att ta utan intyg. Sen kan man ju diskutera om vad "sjuk" är. Jag har tagit mig tid att göra saker som jag mår bra av, med undantag för en del saker, och försökt att mota bort ångesten så gott det går..
Dessutom så har jag ju, som jag skrev om tidigare, en oplockad gås med min "chef". Det ska jag ta på torsdag... Jag går ju inte på rehab för att mitt liv är underbart, eller hur?

Jag har roat mig med att umgås med min kära vän och hennes son, haft en utekväll med goda vänner och annat löst folk. Det sliter på min arma kropp att öla på gräsmattor nu för tiden men det var det värt!
Var över till en annan vän jag inte sett på hundra år och lekte med hennes hund, eller terrade, beror på hur man ser på det, han var trött när jag gick hem iallafall..
Har hälsat på min växande stjärna också... Det känns underbart, och jätteläskigt på en gång. Vet inte om jag är redo för att bli mamma igen, men jag är ganska säker på att jag trivs väldigt dåligt med att inte vara det. Eller redo och redo, om jag klarar av det snarare... Men jag har väl rott värre saker i land!

Shoppade de första grejerna till henne igår... Jag blåser mer pengar än jag har känner jag, har blivit väldigt väldigt mycket ute-ätande nu.. Får sluta med det, återgå till makaroner med ketchup.

Från ett fönsterlöst rum
(Det som håller oss vid liv -03)

Du som var säker på det mesta
Käftade emot natten
Du höll ditt huvud över ytan
Du kunde nästan gå på vatten
Nu har din stora vida värld
Krympt till ett rum
Ett rum som saknar utsikt
Det är ett fönsterlöst rum
Dina knogar är så vita
Ditt grepp om livet så hårt
Hjärtat slår med en knuten hand
Att bara andas är så svårt
Och du är rädd för att leva
Och lika rädd för att dö
Men mest rädd för att bli galen
Och sakta smälta bort som snö
Det som håller dej tillbaka
Bjöd du in med öppen famn
Du är din egen fångvakt
Fruktan stal ditt namn

Vägen ut leder inåt, min vän
Vägen ut leder inåt igen
Och detta måste få ett slut
Så kom följ mej vägen ut

Så här ligger du förstenad
Men det här är inte du
Det är din rädsla som har snärjt dej
Och haft dej inlåst så länge nu
Men nånstans långt inom dej
Finns en känsla du glömt bort
Som en trygg inre glädje
En tro av en sällsam sort
En frihet i ditt inre
Där du är den du vill vara
Där finns allt det som du saknat
Där finns lugnet du vill ha
Och du vet ju var du är nu
Men inte vart du ska härnäst
Du måste gå rätt genom elden
Där det smärtar som allra mest

Vägen ut leder inåt igen

Du förtjänar att vara lycklig
Du har rätt att ha en dröm
Du förtjänar känna lust igen
Och ta dej ut ur detta rum
Blunda för alla andra
Låt dom se dej falla ner
Dom är säkert lika rädda
Fast dom inte tror nån ser
Så möt mej på din tröskel
Och våga titta ner
Det du ser som en bottenlös avgrund
Är en liten springa, inget mer
Så kom och räck mej handen
Släpp ditt krampaktiga tag
Kom och kasta dej helt handlöst
Och fall fritt ett litet slag

Vägen ut leder inåt, min vän
Vägen ut leder inåt igen
Och det är bara ditt beslut
Så kom följ mej vägen ut

Peter LeMarc

Jag avskydde verkligen min nya aktivering... Det känns bara oerhört ångestgivande... Jag funderade på skillnaden, för jag hade ju inget gott att säga om mitt första aktiveringsställe heller. Men det är skillnad.

Jaha, jag blev avbruten av ett samtal från min konsulent.. Som ringde upp eftersom jag ringt. Bra eftersom resultatet blir att jag snart får slippa flugholksmåleriet och återgå till sprättandet. Dåligt eftersom jag dels uppenbarligen inte "visat intresse" för att göra riktiga saker enligt min förra chef och dels för att jag låter som "en helt annan tjej" enligt min konsulent. Ja!? Ångest!!
Nu vill jag ingenting..
Okej, absolut, pms gör ju inte saken bättre dårå, det förstår jag.. Men det känns iallafall som skit!
Jag känner mig jävligt ynklig och sjuk när jag inte ens kan projecera fram min glatta fasad... Som alla talar om.. Tydligen klarar jag inte av nånting alls..

Ny aktivering idag.. Nåt som jag visserligen begärt själv, mer eller mindre, men jag känner inte för det alls. Kortare resväg och längre tid, går jämt ut. Kanske jag redan sagt föresten? Hur som, busskortet är slut. Nog för att man skulle kunna cykla, men hur mycket känner man för det då? På en skala?
Igår fick jag fräsa lite på nån slags chef, så jag antar att jag har lite eld kvar. Jag är fördjävla trött på att ingen av de inblandade parterna verkar prata med varann, alla ska ha koll på allt genom mig! Och ansvar är nåt som jag avsäger mig, nu för tiden. Så jag sa det igår, att de fan får börja prata med varann för jag pallar inte att hålla koll på allt. Hon blev sur, men skrev en lapp tillslut. Att jag skulle sluta där alltså. Dessutom dök min AF-tant på mig på stan och ville uppdateras, kan jag inte ens få vänta på bussen ifred??
Aja, dags att de får se att jag inte är glad och äppelkäck jämt och ständigt... Det är bara mitt sociala ansikte jag klistrar på då. Glattigt och jävligt...

Nåväl, nytt ställe - nya folk. Går illa ihop med mitt kontrollbehov....

Jag slutade röka! I två dar..
Det var inga problem och det känns ju skönt att veta att jag fortfarande klarar av att följa beslut jag själv tar. Å andra sidan så var världen så sketen igår att jag kände att jag nog ville röka. Ett tag till...

Mina pengar är åt helvete, även det bidrar till min glädje.. Men jag håller ut den här månaden, ju längre jag slipper läspande bävern på myndigheten som ger mig pengar så är jag glad. Lite gladare iallafall.. Inte mordisk? Kan det räknas som glädje?

Men när saker känns så här så försöker jag tänka på min lilla stjärna som växer och frodas. Och spöar sina syskon enligt vad jag har fått berättat för mig..
Och jag tänker på all glädje jag kommer att sprida bland grannarna, eller avsky, men det är väl ungefär samma sak?

Nu behöver jag kattkärlek sa storkissen, så jag ska ägna mig åt honom, sedan ta mina små ben och pinna iväg mot nya äventyr...