Envis?!?
Igår åkte jag och Ladyn till Uppsala på vad som skulle vara en snabb sväng för att hämta lite bildelar samt ett blocketfynd som jag gjort. Förutom att Uppsala är en förjävlig stad att försöka köra och hitta i, så fick vi lite problem. Biljäveln la av.
Gjorde den.
Vi tog med oss hundarna, trots att vi bara skulle vara borta ett par timmar, och tur var det för vi spenderade ca fyra timmar på en parkering i en iskall bil, i väntan på räddning från Ladyns pojkvän och lillebror! Som tur är så finns det nog ingen som jag hellre skulle ha som sällskap i sådana idiotiska situationer som just Ladyn, vi roar oss ganska bra på egen hand...
Självklart var just gårdagen den dagen när saker inte fick gå fel, jag hade ju gjort ännu ett blocketfynd och bokat tid för hämtning av dessa. Tanken från början var att vi skulle åka tillbaka till stan från Uppsala, sedan hyra släp och köra till Hummelsta för att hämta bokhyllorna.
Pojkvännen kom tillslut (i sällskap av glada småpojkar!) med bildel för att fixa bilfanskapet, men den passade naturligtvis inte! Istället fick vi ladda batteriet från småpojkarnas bil och köra en mil i taget, medans klockan tickade och paniken steg i mig. Även om den snälla pojkvännen lovade dyrt och heligt att ordna så jag kunde hämta mina grejer, så blev det senare och senare, jag ringde min slutkörda stackars pappa som trots allt lovade att möta upp i Hummelsta. Snällt!
Väl där kastade jag mig ur en bil för att hoppa in i pappsens pickup, efter lite muttrande från hans sida om att det minsann inte var i själva Hummelsta vi skulle, och att det hade varit närmare från Enköping (hur i helvete ska jag veta sånt!?), att man kanske hade kunnat ordna det i helgen istället (jag hade bokat tid, jag gör saker jag lovar), om hur trött han var och hur hårt han jobbat (man måste inte säga ja när ens enda dotter ringer och ber om akuttjänster), och allmänt virrande i nån slags by medans folket jag skulle till inte svarade i sin telefon, jag längtade desperat efter att få röka och skrika på nån (dock inte min pappa), så hittade vi rätt och hämtade fina fina bokhyllor och stuvade in i bilen.
Tjockbullen fick åka med Ladyn och gänget och tur var ju det, hon hade inte fått plats i bilen. Dessutom hade hon massa kul, för även om pojkvännen envist hävdar att hon är ful och att han inte alls tycker om henne, så fick jag bildbevis på det motsatta. Ha!
Nåväl, vi fick hem hyllorna, och för en liten stund så såg det ut som om självaste IKEA hade exploderat i min hall... Jag är himla nöjd med mina kap, även om det inte matchar exakt i färgen, även om den nu heter samma sak.
Ladyn lämnade av Tjockbulle vid elvasnåret och hon somnade nästan genast, hon var helt slutpussad! Och det säger inte lite det..
Okej.. Envis var det..
Det påstås av mina kära vänner att jag är "den envisaste de känner". Detta på grund av att jag berättade att min pappa mätte sin "Billybokhylla" hemma hos sig som enligt honom är 85 cm bred.. Och det är minsann en Billy.
Nu vet ju alla människor att Billyn är 80 cm och inget annat. Eller 60, eller 40. Men min pappa har nog en unik Billy, den enda i världen kanske? Måste vara värd en förmögenhet..
Jag hävdar då att min pappa är en envis åsna, medans min kära lilla Blondin hävdar att det kanske har gått i arv..
Men jag är bara envis för att jag ju har rätt!!! :D
Tyst med er, så är det visste..
Gjorde den.
Vi tog med oss hundarna, trots att vi bara skulle vara borta ett par timmar, och tur var det för vi spenderade ca fyra timmar på en parkering i en iskall bil, i väntan på räddning från Ladyns pojkvän och lillebror! Som tur är så finns det nog ingen som jag hellre skulle ha som sällskap i sådana idiotiska situationer som just Ladyn, vi roar oss ganska bra på egen hand...
Självklart var just gårdagen den dagen när saker inte fick gå fel, jag hade ju gjort ännu ett blocketfynd och bokat tid för hämtning av dessa. Tanken från början var att vi skulle åka tillbaka till stan från Uppsala, sedan hyra släp och köra till Hummelsta för att hämta bokhyllorna.
Pojkvännen kom tillslut (i sällskap av glada småpojkar!) med bildel för att fixa bilfanskapet, men den passade naturligtvis inte! Istället fick vi ladda batteriet från småpojkarnas bil och köra en mil i taget, medans klockan tickade och paniken steg i mig. Även om den snälla pojkvännen lovade dyrt och heligt att ordna så jag kunde hämta mina grejer, så blev det senare och senare, jag ringde min slutkörda stackars pappa som trots allt lovade att möta upp i Hummelsta. Snällt!
Väl där kastade jag mig ur en bil för att hoppa in i pappsens pickup, efter lite muttrande från hans sida om att det minsann inte var i själva Hummelsta vi skulle, och att det hade varit närmare från Enköping (hur i helvete ska jag veta sånt!?), att man kanske hade kunnat ordna det i helgen istället (jag hade bokat tid, jag gör saker jag lovar), om hur trött han var och hur hårt han jobbat (man måste inte säga ja när ens enda dotter ringer och ber om akuttjänster), och allmänt virrande i nån slags by medans folket jag skulle till inte svarade i sin telefon, jag längtade desperat efter att få röka och skrika på nån (dock inte min pappa), så hittade vi rätt och hämtade fina fina bokhyllor och stuvade in i bilen.
Tjockbullen fick åka med Ladyn och gänget och tur var ju det, hon hade inte fått plats i bilen. Dessutom hade hon massa kul, för även om pojkvännen envist hävdar att hon är ful och att han inte alls tycker om henne, så fick jag bildbevis på det motsatta. Ha!
Nåväl, vi fick hem hyllorna, och för en liten stund så såg det ut som om självaste IKEA hade exploderat i min hall... Jag är himla nöjd med mina kap, även om det inte matchar exakt i färgen, även om den nu heter samma sak.
Ladyn lämnade av Tjockbulle vid elvasnåret och hon somnade nästan genast, hon var helt slutpussad! Och det säger inte lite det..
Okej.. Envis var det..
Det påstås av mina kära vänner att jag är "den envisaste de känner". Detta på grund av att jag berättade att min pappa mätte sin "Billybokhylla" hemma hos sig som enligt honom är 85 cm bred.. Och det är minsann en Billy.
Nu vet ju alla människor att Billyn är 80 cm och inget annat. Eller 60, eller 40. Men min pappa har nog en unik Billy, den enda i världen kanske? Måste vara värd en förmögenhet..
Jag hävdar då att min pappa är en envis åsna, medans min kära lilla Blondin hävdar att det kanske har gått i arv..
Men jag är bara envis för att jag ju har rätt!!! :D
Tyst med er, så är det visste..
Just what I needed...
Förutom att jag gått och blivit superförkyld, så lever jag gott på minnen från lördagen.
Min söta Blondin hade fest, jag var lagom sugen på att festa loss innan, men det visade sig att det var precis vad jag behövde! Massa av Blondinens söta vänner var samlade hos henne, och en av dem kom och hämtade mig hemma eftersom jag blev lite senare än alla andra. Jag ville ju inte lämna Tjockebullen ensam i för många timmar, och inte heller gå hem när allt var som roligast!
En flarra likör 43 senare så drog vi ner på stan, och in på Harrys. Jag hade inte varit där förut men det visade sig vara ett mysigt ställe... Tyvärr droppade en del vänner av på vägen, men vi som var kvar hade iallafall skitkul!!
Folk var som galna, för att inte tala om vad jag och Blondinen var.. Alla var mina bästa vänner, förutom de som inte hörde till vårt gäng, som vi då drev hejdlöst med..
Det började redan i kön, och fortsatte till efter hämtning av jackor. Visserligen var jag sist ut eftersom jag lekte arga leken med nån liten stackare! Ha! Jag vann, såklart..
Innan dess hann jag bli uppraggad av nån kille som antog att jag var en metalbrud på grund ut av mitt långa svarta hår (japp, nyfärgat!) och därför tyckte väl han då att den bästa metoden för att få min uppmärksamhet var att vråla mig i ansiktet... Hehe.. Jag vrålade tillbaka, men i ärlighetens namn så vann Blondinens svägerska den tävlingen! Hur en sån liten tanig, blond, oförarglig liten flicka kan få ur sig ett sånt vrål, det förstår jag inte. Men kul var det!
Fick sedan skjuts hem till dörren av nån söt pojke som var vän till utsocknesfolket (svåger, svägerska och vän).
Nä, som sagt, precis vad jag behövde. Massa kul, massa folk! Massa komplimanger! (och då räknar jag inte ens metalvrålmannen)... Haha.
Måndagen var jag tillbaka i verkligheten dock, rehab började och det var en ganska soft start... De tycker att jag ska måla saker, jag tycker att det känns jävligt svårt, och just därför håller jag med om att jag säkert behöver det. Det inte så mycket målande, det blev mest prat. Men å andra sidan så fick jag kaffe.. Jag målade en blomma iallafall.. Blöh..
När jag kom hem var lägenheten iskall, kallare än vanligt. Det visade sig att de bytt element högst upp i vårt hus, och därmed så slutade alla andra element att fungera! Yey! Men jag är ju en händig madam, och luftade därför mina egna element, med blandade resultat.. Igår kom en liten man och knackade på och frågade om jag hade det varmt och skönt, han fick komma in och banka på de resterande elementen som inte var ett dugg varma och sköna.. Tack för det!
Idag var det tänkt att jag skulle få besök, och jag vill det hemskt gärna, men jag tror kanske inte att det är nån bra ide när jag känner mig sjuklig.. Han ringer väl först, så kan jag förvarna..
Min söta Blondin hade fest, jag var lagom sugen på att festa loss innan, men det visade sig att det var precis vad jag behövde! Massa av Blondinens söta vänner var samlade hos henne, och en av dem kom och hämtade mig hemma eftersom jag blev lite senare än alla andra. Jag ville ju inte lämna Tjockebullen ensam i för många timmar, och inte heller gå hem när allt var som roligast!
En flarra likör 43 senare så drog vi ner på stan, och in på Harrys. Jag hade inte varit där förut men det visade sig vara ett mysigt ställe... Tyvärr droppade en del vänner av på vägen, men vi som var kvar hade iallafall skitkul!!
Folk var som galna, för att inte tala om vad jag och Blondinen var.. Alla var mina bästa vänner, förutom de som inte hörde till vårt gäng, som vi då drev hejdlöst med..
Det började redan i kön, och fortsatte till efter hämtning av jackor. Visserligen var jag sist ut eftersom jag lekte arga leken med nån liten stackare! Ha! Jag vann, såklart..
Innan dess hann jag bli uppraggad av nån kille som antog att jag var en metalbrud på grund ut av mitt långa svarta hår (japp, nyfärgat!) och därför tyckte väl han då att den bästa metoden för att få min uppmärksamhet var att vråla mig i ansiktet... Hehe.. Jag vrålade tillbaka, men i ärlighetens namn så vann Blondinens svägerska den tävlingen! Hur en sån liten tanig, blond, oförarglig liten flicka kan få ur sig ett sånt vrål, det förstår jag inte. Men kul var det!
Fick sedan skjuts hem till dörren av nån söt pojke som var vän till utsocknesfolket (svåger, svägerska och vän).
Nä, som sagt, precis vad jag behövde. Massa kul, massa folk! Massa komplimanger! (och då räknar jag inte ens metalvrålmannen)... Haha.
Måndagen var jag tillbaka i verkligheten dock, rehab började och det var en ganska soft start... De tycker att jag ska måla saker, jag tycker att det känns jävligt svårt, och just därför håller jag med om att jag säkert behöver det. Det inte så mycket målande, det blev mest prat. Men å andra sidan så fick jag kaffe.. Jag målade en blomma iallafall.. Blöh..
När jag kom hem var lägenheten iskall, kallare än vanligt. Det visade sig att de bytt element högst upp i vårt hus, och därmed så slutade alla andra element att fungera! Yey! Men jag är ju en händig madam, och luftade därför mina egna element, med blandade resultat.. Igår kom en liten man och knackade på och frågade om jag hade det varmt och skönt, han fick komma in och banka på de resterande elementen som inte var ett dugg varma och sköna.. Tack för det!
Idag var det tänkt att jag skulle få besök, och jag vill det hemskt gärna, men jag tror kanske inte att det är nån bra ide när jag känner mig sjuklig.. Han ringer väl först, så kan jag förvarna..