Positivitet..
Kom precis hem från läkaren.
Hon tycker att allt låter så bra jämt, att jag tänker så rätt, att jag är så duktig och att mina problem snart är runt hörnet. Hon är så satans positiv!!
Jag är inte positiv, jag är deprimerad for fucks sake!
Jag marinerar min jävla hjärna med substanser som gör att jag tappar bort en massa saker, som mig själv, min skärpa, mina tankar. Jag gör det frivilligt men inte fan tycker jag om det..
Men jag orkar inte må dåligt heller..
Jag mår inte dåligt på grund ut av de saker som har hänt, jag mådde dåligt redan innan.
Jag vill skrika åt dem att ge mig en jävla diagnos nån gång! Hitta orsaken till allt! Lös det!
Men eftersom jag inte är efterbliven, eftersom jag svarar på tilltal och eftersom jag har självinsikt och verklighetsuppfattning så går inte det. Då är jag frisk.
Hittar jag då bara på? Jag kanske inte alls mår dåligt?
Men det får väl ta sin lilla tid..
Stjärnan försöker sitta på katten.. Hon gör så med andra hundar, det är ett dominansbeteende. Men katten är ingen hund (se min klara verklighetsuppfattning!) och han förstår inte varför han har en hundröv i ansiktet helt plötsligt.
Katten förstår inte heller hur man leker med tuggben, eller att man ska ha dragkamp med filtar.
Nä, jag är sugen på pulvermos. På återseende.
Gomorron..
Men jag ska komma och äta äppelrutor! Jag lovar!!
Vaknade med en låt i huvudet, idag var det Steve Earls "Angry young man". Så nu måste jag spela den tills det känns som om det räcker.
youd be so sure youd failed me somehow,
mama you never could understand,
aint no place for an angry young man.
Så sjunger Steve, och jag sjunger med.. (Här tyckte jag att det skulle vara snyggt att ha textraderna centrerade, men det tyckte inte bloggen.. Ah well)
Igår var jag upp sent och såg på Dr. House. Jag älskar honom! Han är fantastisk! Jag önskar att jag var som honom.. Jag vill egentligen bara styra världen med järnhand och alltid ha rätt! Haha..
Jag berättade hur fantastisk jag tyckte att Dr. House var för min vän som ringde imorse, hon skrattade åt mig, sa att hon inte sett programet, men att hon efter att jag sagt att mannen med valrossmustachen i Mythbusters är raffig, så litar hon inte på mitt omdöme.
Han är också fantastisk! Fast honom vill jag inte vara SOM. Honom beundrar jag mest...
Får se vad den här dagen ska göras av.. Måste kolla upp vilka tider jag har att passa framöver. Papper som ska in, möten som är bokade.
Städa lite.. Milt sagt så har städningen blivit eftersatt. Men det ska väl gå att lösa.
Stjärnan träffade barn härom dagen! Hon tycker ju inte om dem, alls.. Och det beror på att grannjävlarna har ouppfostrade små fula ungar som skriker åt henne. Nåt som hon naturligtvis inte alls tycker är trevligt.. Tycker inte jag heller..
Men vi träffade en av hennes hundpolare (en mycket stilig Amstaff för övrigt), och husse hade med sig sina små änglar till barn. Barn som är hundvana, barn som lyssnar på sin pappa. Stjärnan såg dem inte ens, hon reagerade knappt på att de var med, det var så himla skönt! Hon hade väl ögonen på sin stiliga vän och dess husse..