Jag har en vän..
Jag hade en blogg här förut, men den var dålig och inte särskillt uppdaterad, så jag gör en ny.
Jag var på andra sidan om "det" då. Jag höll ihop för att jag var tvungen, jag bet ihop och gjorde det jag behövde och jag höll huvudet högt sålänge jag orkade. Bara lite till.. Bara lite till...
Well, nu är vi på andra sidan om "det", så det spelar inte längre nån roll.
Lightmyfire innebär, förutom att det är en bra låt, att min eld har falnat. Slocknat har den väl inte för då antar jag att man dör...
Jag har alltid haft en eld, brunnit för något, slagits passionerat för mina rättigheter, älskat någon eller hatat någon. Ibland samma person till och med.
Men nu har den falnat.. Den glöder väl där inne nånstans men den ger mig ingen kraft.
Jag har inte längre nån eld. Men jag har en vän...
Idag har inte varit en sån bra dag, även om man bortser från det vanliga dålighetsstatusen.
Det ringde en person, en som i stort sett har mitt liv i sina händer. Jag trodde konstigt nog att om man förklarade för personen hur man mådde så skulle personen visa nån form av mänsklighet. Men det gjorde inte personen.
Så jag rasade långt ner, för jag vet att för att slåss för sina rättigheter måste man ha en eld, och det är ju som bekant den som fattas.
Det är där vännen kommer in. Visserligen antar jag att hon har förödmjukat mig nåt enormt, gett dem alla mina hemligheter, men å andra sidan så kanske det är det som behövs för att de ska förstå.
Jag är inte arg på henne, jag har inte ens nån eld att vara arg med ju, men jag vet också att hon gör det för min egen skull.
Hon bär mig när jag inte orkar gå. Och kanske, bara kanske, finns det ett litet ljus i slutet av tunneln som den där ickemänskliga personen drog ner rullgardinen för tidigare idag.
Ja, det var min introduktion. Välkommen att läsa. Jag ska försöka att uppdatera.
Jag var på andra sidan om "det" då. Jag höll ihop för att jag var tvungen, jag bet ihop och gjorde det jag behövde och jag höll huvudet högt sålänge jag orkade. Bara lite till.. Bara lite till...
Well, nu är vi på andra sidan om "det", så det spelar inte längre nån roll.
Lightmyfire innebär, förutom att det är en bra låt, att min eld har falnat. Slocknat har den väl inte för då antar jag att man dör...
Jag har alltid haft en eld, brunnit för något, slagits passionerat för mina rättigheter, älskat någon eller hatat någon. Ibland samma person till och med.
Men nu har den falnat.. Den glöder väl där inne nånstans men den ger mig ingen kraft.
Jag har inte längre nån eld. Men jag har en vän...
Idag har inte varit en sån bra dag, även om man bortser från det vanliga dålighetsstatusen.
Det ringde en person, en som i stort sett har mitt liv i sina händer. Jag trodde konstigt nog att om man förklarade för personen hur man mådde så skulle personen visa nån form av mänsklighet. Men det gjorde inte personen.
Så jag rasade långt ner, för jag vet att för att slåss för sina rättigheter måste man ha en eld, och det är ju som bekant den som fattas.
Det är där vännen kommer in. Visserligen antar jag att hon har förödmjukat mig nåt enormt, gett dem alla mina hemligheter, men å andra sidan så kanske det är det som behövs för att de ska förstå.
Jag är inte arg på henne, jag har inte ens nån eld att vara arg med ju, men jag vet också att hon gör det för min egen skull.
Hon bär mig när jag inte orkar gå. Och kanske, bara kanske, finns det ett litet ljus i slutet av tunneln som den där ickemänskliga personen drog ner rullgardinen för tidigare idag.
Ja, det var min introduktion. Välkommen att läsa. Jag ska försöka att uppdatera.
Första inlägget
Välkommen till min nya blogg!