Trötthetsanalys..
Jag är trött.. Igen.. Så jävla trött.
Jag sover allderles för mycket. Tjockbullen tycker inte om det, men hon klagar inte. Jag är ju hennes mammis, hennes bästa i hela världen! Mitt ord är lag..
Jag fick ingen förkylning, jag tror att det stannade vid en öroninflammation. Vilket gjorde ont ett tag, idag verkar det inte göra ont. Jag vet ingenting om öroninflammationer, men kan det göra mig så utslagen? Borde ha kollat temp, sånt gör jag aldrig..
Nu skriker den där lilla personen på mig, den där som bor i mitt huvud. Den enda som är genuint intresserad av mitt mående. Den skriker åt mig att resa mig upp, att vakna upp, att sätta fart, att ta mig i kragen, och det omgående!
Jag försöker lyda.. Jag tvättar, och diskar. Och jag antar att den ger mig nån liten hormon som belöning. Den klappar mig på huvudet och säger "duktig flicka".
Jag känner mig hemsk som helt enkelt har skitit i rehab den här veckan, jag brukar inte skita i saker.. Jag brukar masa mig upp och ringa samtal, halvt vaken, för att tala om att jag inte kommer åtmindstonde. Jag tror att de har ringt och undrat var jag håller hus, men jag sov, så jag hörde inte det.
Jag känner mig hemskt för att jag sitter här och ödar bort mitt liv.. Istället för att bita ihop. Men jag klarar ju inte att bita ihop nån längre stund.
Jag vill ha tillbaka den där fighterblicken som jag ibland ser i mina ögon, och jag tycker om den.. De här dagarna har jag knappt kunnat titta efter för den delen.. Orkar inte se den där mesblicken.
Men fightern är inte heller bra.. Den delen håller ju undan allt som jag försöker lära mig nu. Den där läskiga "känn känslor"-grejen. Den som inte är arg, eller ledsen-arg, eller trots-arg.
Jag vill vara korkad, riktigt jävla genomkorkad.. Jag vill tycka om korkade saker, och korkade människor. Jag vill inte ha nåt behov av att lära mig nya saker. Jag vill bara sitta och vara dum och nöjd. Kanske skulle jag hitta en lika korkad karl som kunde sitta bredvid mig och vara korkad. Tänk vad nöjda vi skulle vara!
Vi skulle ha meningslösa jobb som vi slet med på gränsen till utbrändhet, och korkade ungar.
Men vi skulle ju tro att allt var perfekt, för vi är ju för dumma för att veta skillnaden!
Men men.. Jag är jag.. Och jag vet allt för väl hur försiktigt man ska vara med vad man önskar sig.
Jag tycker om att vara jag, bara inte just nu.
Jag sover allderles för mycket. Tjockbullen tycker inte om det, men hon klagar inte. Jag är ju hennes mammis, hennes bästa i hela världen! Mitt ord är lag..
Jag fick ingen förkylning, jag tror att det stannade vid en öroninflammation. Vilket gjorde ont ett tag, idag verkar det inte göra ont. Jag vet ingenting om öroninflammationer, men kan det göra mig så utslagen? Borde ha kollat temp, sånt gör jag aldrig..
Nu skriker den där lilla personen på mig, den där som bor i mitt huvud. Den enda som är genuint intresserad av mitt mående. Den skriker åt mig att resa mig upp, att vakna upp, att sätta fart, att ta mig i kragen, och det omgående!
Jag försöker lyda.. Jag tvättar, och diskar. Och jag antar att den ger mig nån liten hormon som belöning. Den klappar mig på huvudet och säger "duktig flicka".
Jag känner mig hemsk som helt enkelt har skitit i rehab den här veckan, jag brukar inte skita i saker.. Jag brukar masa mig upp och ringa samtal, halvt vaken, för att tala om att jag inte kommer åtmindstonde. Jag tror att de har ringt och undrat var jag håller hus, men jag sov, så jag hörde inte det.
Jag känner mig hemskt för att jag sitter här och ödar bort mitt liv.. Istället för att bita ihop. Men jag klarar ju inte att bita ihop nån längre stund.
Jag vill ha tillbaka den där fighterblicken som jag ibland ser i mina ögon, och jag tycker om den.. De här dagarna har jag knappt kunnat titta efter för den delen.. Orkar inte se den där mesblicken.
Men fightern är inte heller bra.. Den delen håller ju undan allt som jag försöker lära mig nu. Den där läskiga "känn känslor"-grejen. Den som inte är arg, eller ledsen-arg, eller trots-arg.
Jag vill vara korkad, riktigt jävla genomkorkad.. Jag vill tycka om korkade saker, och korkade människor. Jag vill inte ha nåt behov av att lära mig nya saker. Jag vill bara sitta och vara dum och nöjd. Kanske skulle jag hitta en lika korkad karl som kunde sitta bredvid mig och vara korkad. Tänk vad nöjda vi skulle vara!
Vi skulle ha meningslösa jobb som vi slet med på gränsen till utbrändhet, och korkade ungar.
Men vi skulle ju tro att allt var perfekt, för vi är ju för dumma för att veta skillnaden!
Men men.. Jag är jag.. Och jag vet allt för väl hur försiktigt man ska vara med vad man önskar sig.
Jag tycker om att vara jag, bara inte just nu.
Kommentarer
Trackback