Rymmer..

Nej mina vänner, den här dagen är allt för kass...
Jag rymmer till ett trevligare ställe. God mat och sällskap.

Tack min älskade vän att du sparkar lite på mig ibland, när jag behöver det.
Jag är så glad att du finns!

Tänkte inflika här också att jag ser fram emot att läsa FiaLottas dagbok. Kom igen, skriv!

Sent..

Klockan är mycket..

Jag borde nog vara nöjd med saker, sjukskrivningar och allt, och på sätt och vis är jag väl det.
Framtiden känns rätt oviss... Jag vet knappt var jag är för stunden.
Jag hade så många planer. Men det har jag haft många gånger, och det går sällan som det är tänkt.
Jag har dock förtroende för mig själv och vet att när tiden är mogen så kommer jag att göra nya planer, eller ramla in på nån stig som verkar passa.

Temat för dagen är nog saknad..
Av olika sorter.
Ibland är det svek och stolthet som gör att det är ett stort avstånd emellan.
Ibland är det tid och plats som gör det.
Ibland är det orkeslöshet.
Ibland är det större saker än så...

Orsakerna kan också variera..
Ibland är jag en självisk människa som vill ha uppmärksamhet.
Ibland behöver jag, eller tror att jag behöver, saker som inte finns nån annan stans.
Ibland är det jag som håller mig borta.
Ibland är det så stort och vasst att det inte ens går att närma sig...

Vilket som så borde jag gå och lägga mig..

Jasså du..

Har påbörjat många bloggar här.. Men det slutar alltid med att jag raderar och loggar ur.

Känner mig lite skitskraj inför vad läkarna har hittat på åt mig den här gången... Men det hör kanske till? Jag vill ju mest gräva ner mig under en filt och aldrig återkomma... Men det hör väl till..
Lite rädd för att bli mirakulöst botad och lite rädd för att mixtra allt för mycket med min hjärna.. Den är trots allt den enda jag har. Och jag trivs ganska bra med den.

Fick höra skvaller idag.. Vilket besparade mig ett telefonsamtal.
Jag hade i och för sig inga större planer än att ringa på hemligt nummer och lägga på utifall det svarades.
Det var nåt jag skrev i ett av de där inläggen som aldrig kom ut, att en del vänner försvinner. Kan ju inte låta bli att undra om de har nåt giltigt skäl till det, typ att de dött eller ligger i gipsvagga på sjukhuset..
Och det är klart att det finns ett skäl.. Orsak och ursäkt är som bekant inte samma sak.
Fick dessutom en ort angående andra gemensamma vänner... Good for you.


En månad..

En miljon dagar kvar..

Jag vet inte hur det har gått till. Men så är det.
Dagarna går, på nåt vis... Månaderna kommer att gå, och åren.
Men det känns som om tiden står stilla.



Skit, skit och åter skit..

Känner inte för att dela med mig av det dock. Känner för att försöka hålla mitt liv privat.
Det finns så mycket pack därute som inte har med saker att göra..


Trött, less och irriterad...

Främst på att höra att allt jag gör och tycker är skit... Det ger mig bara en massa negativitet.
Bara för att man inte har samma smak i musik eller vad som helst så behöver inte "annat" vara det samma som "dåligt".
Jag har en nära nära vän, hon har brun-blommiga köksgardiner. Det är väldigt inne utifall nån undrade. Jag tycker det är fruktansvärt, jag skulle aldrig sätta upp nåt dylikt. MEN hos henne, i hennes kök, passar de utmärkt. Det ger hela rummet en helhetskänsla... Samma vän målade över sina fina gröna tapeter till nån slags brun-beige färg, återigen - jag tycker det är gräsligt. Men när vi sedan pratade om det, och vi pratar mycket om liknande saker, så förklarade jag varför. Jag ansåg att hennes fina mörkbruna säng och sovrumsmöbler (som jag tycker mycket om) försvann lite i det brunblaskiga, varpå hon förklarade att det var just det hon var ute efter, hon ville inte att det skulle lysa brunt om hennes sovrumsmöbler. Hon gillar inte direkt mina saker heller, men vi kan prata om det och ge varandra god kritik. Hon kommer med allra största sannolikhet inte att gilla mitt överkast och mina gardiner (nya), men hon kommer säga att "de är väldigt du".

Det känns bättre nu när jag tänker på henne faktist...

Men, åter till mitt trött, less och irriterade... Att bara kritisera eller inte ens kommentera när man visar upp saker som man själv tycker om känns bara sketet.. Vare sig det nu gäller överkast eller pojkvänner eller "musiksnobberi" som den uppmärksamme har noterat att jag listat under saker som jag ogillar.
Känner mig som en urkramad disktrasa när jag möts av sånt här... Känner bara för att ge igen..

Kanske lite..

Det har varit en sån konstig dag..
Gått igenom de flesta känslor känns det som... Nu känner jag mig ledsen och saknande..
Jag saknar nån lite.. Kanske.. Men jag kan inte dra in nån i det här kaoset även om det fanns tid för det. Lyssnar på en låt som handlar om att vara på olika platser, och det kan man ju vara på olika plan. Låten handlar mer om fysiska platser, städer. Men ändå.. Man behöver inte vara på andra sidan jorden för att vara i osynk.

Den andra saknaden vågar jag inte ens känna på.. Den är bottenlös.
Men nu råkade jag väl göra det iallafall.


In the system...

Hade ny läkartid idag.. Var på väg att skriva lite här innan men nåt avbröt mig och det var nog ganska bra för jag var i upplösningstillstånd.. Gillar inte läkare och jag gillar inte att bli granskad på varken ett eller annat sätt.
Men det gick bra! Det gick som det skulle..
Jag är sjukskriven och har återbesökstider och kuratortider och recept på diverse väntade, I am in the system helt enkelt..
Efter besöket gick ju luften ur mig litegrann, men nu känner jag mig mest lättad. Känns som om jag kan få andas ut en liten stund.


Utöver det så har jag fått väntat men glädjande besked!
Jag är faktist jätteglad över det! Känns hoppfullt på nåt vis..
Fast det rör egentligen inte mig, utan nån annan.
Hur som, glad är jag!

Dieting..

Har varit lite bortrest, eller på andra sidan järnvägen iallafall.
Hos Ullis, hennes blogg finnes bland länkarna, och hela hennes lilla skara av katter och hundar. Vi har umgåtts och ätit och tittat på tv och lekt med djuren och andra avslappningsövningar.
Jag sov över och måste själv säga att jag sovit förvånansvärt bra för att vara borta, har ofta problem med sånt, föredrar min egna säng. Men det var trevligt med sällskap.
Sen vaktade jag vovven medans hon smet iväg och sjöng.

Kan dock inte sova för stunden.. Klockan är strax tre...
Dåliga känslor kom smygande nån gång efter Buffy och efter en stunds funderande bestämde jag mig för två stesolid... Jag har små vita vänner också, inte bara snälla som jag berättat om förut. Antar att de kickar in any second now... Men man blir inte direkt trött av dem, man bara bryr sig mindre om att man inte sover. Sömntabletterna blir man ju trött av men de tar längre tid och man bryr sig om massa saker innan man sover. Mindre surrande om mina vita vänner kanske....

Dieting ja..
Såg den där gräsliga dokumentären på femman i förrgår. Jag vill inte åka runt på en kontorsstol och dammsuga! Jag fick helt enkelt panik och köpte .... man fick inte ha reklam här va? ... pulver. Pulver man blandar med vatten.
Hm.. Mitt liv låter inte helt hälsosamt, det kan jag hålla med om..
Men å andra sidan bryr jag mig inte så mycket! Se, nu har de nog kickat in minsann..

Imorron ska jag till en annan vän. Är tanken.
Just nu känner jag mig, kände jag mig, mest anti till allt men jag antar att det blir trevligt. Vi har alltid trevligt! Ska sova borta då med.. Det är uppfriskande.
Jag är bara så ovan med att inte ha några som helsta begränsningar vad det gäller sånt. Förutom katterna då, men det kan man ordna. Det finns stora bunkar att hälla upp mat i.

En tredje vän hörde av sig idag.. Vi har inte pratat på några dagar. Vet inte, men jag tror jag gjort henne orolig för mig nu... Det är det väl kanske många som är i och för sig.

Äh, skitsamma.. Tillbaka till sängen.