lightmyfire

Nog fan försvann det där flinet... Jag gick till rehab glad i hågen. Men sen gick det utför.. Det skulle åkas och storhandlas, och jag tänkte att jag väl kan följa med på det. Eftersom den inte var specifierat hur mycket av sakerna på listan som skulle handlas så fick jag snällt stå, och glo. Min glada anda försvann fort. De andra handlade väl, på ett mer eller mindre förvirrat sätt. Jag som är praktiskt lagd kom på typ femtioelva olika sätt att effektivisera det hela..
Väl där så skulle det lagas mat.. Det gjorde andra. Det blev överkokt pasta med köttfärssås.. Sugen? Nä.. Allt för tidigt, allt för äckligt och allt för köttigt.
Jag vet inte riktigt.. Vill inte lära känna nån av mina medrehabiliterare... Verkligen inte. Jag längtar till mina bra medrehabiliterare imorgon.. Nu är jag trött och less.. Och vill ha tillbaka min blåögda pojk..
Hångel eller konversationer med övermedicinerade människor? Jag vet inte, svårt val..

Och på vilket vis ska jag rehabiliteras genom att åka och handla? Eller att försöka laga mat där? Nejdu.. Det här måste styras upp..