lightmyfire

Främst på att höra att allt jag gör och tycker är skit... Det ger mig bara en massa negativitet.
Bara för att man inte har samma smak i musik eller vad som helst så behöver inte "annat" vara det samma som "dåligt".
Jag har en nära nära vän, hon har brun-blommiga köksgardiner. Det är väldigt inne utifall nån undrade. Jag tycker det är fruktansvärt, jag skulle aldrig sätta upp nåt dylikt. MEN hos henne, i hennes kök, passar de utmärkt. Det ger hela rummet en helhetskänsla... Samma vän målade över sina fina gröna tapeter till nån slags brun-beige färg, återigen - jag tycker det är gräsligt. Men när vi sedan pratade om det, och vi pratar mycket om liknande saker, så förklarade jag varför. Jag ansåg att hennes fina mörkbruna säng och sovrumsmöbler (som jag tycker mycket om) försvann lite i det brunblaskiga, varpå hon förklarade att det var just det hon var ute efter, hon ville inte att det skulle lysa brunt om hennes sovrumsmöbler. Hon gillar inte direkt mina saker heller, men vi kan prata om det och ge varandra god kritik. Hon kommer med allra största sannolikhet inte att gilla mitt överkast och mina gardiner (nya), men hon kommer säga att "de är väldigt du".

Det känns bättre nu när jag tänker på henne faktist...

Men, åter till mitt trött, less och irriterade... Att bara kritisera eller inte ens kommentera när man visar upp saker som man själv tycker om känns bara sketet.. Vare sig det nu gäller överkast eller pojkvänner eller "musiksnobberi" som den uppmärksamme har noterat att jag listat under saker som jag ogillar.
Känner mig som en urkramad disktrasa när jag möts av sånt här... Känner bara för att ge igen..