lightmyfire

Men.. Jag försöker acceptera!

Jag är sjukt stolt över min lilla Tjockbull. Ord som "väluppfostrad", "charmig" och "bra reklam för sin ras" for förbi. Jag försökte ta dem till mig. Faktum är att hon var duktig som fan. Alla fick så klart en omgång av slemveven, även tioåringen!!! Största barnet, som jag suttit barnvakt åt och som numer har tatuering, flickvän och bil, busade om lite med henne och hon gjorde förtjusta apljud. Hon klättrade dessutom upp i knät på Styvmodern! Och alla tyckte att det var roligt! Haha.. Hon charmade till sig två hundhjärtan också, pojkarna blev förtjusta. Men eftersom de var oroliga för att släppa ihop hanarna så fick de sitta kopplade. Tjockbull delade naturligvis upp sin uppmärksamhet till båda, som en fin flicka!
Och, min hund var inte den som fick vara kopplad och var besvärlig!

Maten var... Alltså... Den var fantastisk. Fick en supergod paj med ost och tomat och grejs. Och två efterätter.

Huset var jättefint! Far min har ju byggt ut och byggt om och gjort saker. Massa saker från farmor och farfar såg jag..
Många foton på diverse folk, störst råkade kanske mitt vara! Fotot som farmor fick i julklapp, det som jag har en liten kopia på i sovrummet?

Prat om "låta dem träffas mera" och "komma ut och leta svamp" och "nästa helg" ven också förbi..
Jag är trött i kropp och själ. Jag är förvirrad. Jag tror jag behöver gråta en skvätt.

Lurade i far min att köpa BenJerr på Joker, han köpte två till sig och en till mig. Haha...

Men det är söndag, saker att göra igen, lista att följa. Frukost att äta, kaffe att dricka.
Jag tänkte logga ut ur mitt huvud ett tag och låta det sköta sig självt, är det okej?