lightmyfire

Alltså, jag har haft en stalker ett tag..
Anonyma samtal till mobilen mitt i nätterna, vardagsnätterna dessutom.
Förvisso var det en ganska lam stalker eftersom den ringer typ en gång i månaden.. Varpå jag har tryckt bort samtalet i ren förvåning över att telefonen börjat tjuta.
Så jag tänkte att vår relation kommer ju absolut ta ett stort kliv framåt den dagen jag svarar!

Och igår ringde det...
Och jag svarade, glad i hågen över att få reda på vad den nu ville.
Men, till min stora besvikelse så berättade han att han var min mammas hemliga älskare, och så gärna ville ses för att få fram det hela i ljuset.

Alltså... Nej, dåligt jobbat Mr Stalker!!! Jag är besviken, mycket mycket besviken.
Jag tycker väl att ens egna stalker iallafall kan flåsa lite och säga att han är kär i mig och brukar se mig på Ica, eller nåt!
Neeeej, inte ens det kan de bjucka på!
Sen måste jag ju säga att det är ganska dålig reseach från hans sida.. För:
A: Jag bryr mig inte.
B: Var tanken att jag skulle rusa hem till mitt bullerbyhem och vara upprörd över att min älskade mor splittrat vår vackra familj?
C: Jaha??
D: Besviken igen.
E: Hahahahahahha, ahjuste..
Ja, den här listan kan fortsätta ända till Ö, men jag tror ni hajjat poängen.

Slutligen. Var är poängen?
Jag höll ju så klart med om att det skulle bli supernajs att ses, och han skulle ta med en flarra rött, min kära mor hade talat så mycket om mig och det skulle bli så trevligt..
Och nu undrar jag ju lite vad stalkern fick ut av det hela? Och hur gammal den är? För jag slutade med busringningar för ganska många år sen..
Jag hoppas jag gjorde den glad.. Men jag tror den blev besviken.

Nej, dåligt jobbat säger jag. *skakar på huvudet*