lightmyfire

Farbror Ångest kom och hälsade på igår.
-Jag ser här i mina papper att du har varit glad lite för länge, sa han med bister min.
-Dra åt helvete, sa jag.
Men det hjälpte ju såklart inte.. När det var dags för sovning så var han i full action här hemma. Så jag la mig med pirater på datorn och Cherry Garcia i famnen. När Ataraxen väl kickade in så slocknade jag väldigt fort. Tack för det lilla..

Att försöka resonera med Farbror Ångest är ganska meningslöst.. Han bryr sig inte ett skvatt om sånt. Att jag anser att positiva saker inte ska ge mig ångest är lönlöst, att jag försöker och faktiskt lyckas att inte tänka på saker är lönlöst.
Man behöver inte ha en orsak säger Farbror Ångest och ser viktig ut.
Då får man bara meningslös ångest av honom istället, och det är värre, för då vet man ju inte ens vad som är roten till det onda.

Petade iväg ett sms som kanske inte var det smartaste jag gjort dessutom..

Nej, känslostormarna får vina runt av sig själva.. Jag väntar tills de är klara. Här tas inga beslut.
Och varför i helvete det skulle behövas ta beslut vet jag inte heller..
Jag spelar musik och fundilurar på vad jag ska handla istället, nu när mitt konto var gladare än jag trodde.
Och vem, om nån, som vill bli bjuden på lunch på IKEA? Nån som känner för det? Bjuden mot trevligt umgänge.. All I ask.
Om man skulle dra en borste genom håret, som jag somnade med blött, och ta sig till Ica?