lightmyfire

Jag är så glad idag.. Eller, det har varit så många känslor idag.
Först var jag superstressad över vad som skulle komma, men jag försökte analysera min ångest och oro och det blev lite bättre av att prata om den. Trots allt (som man kan tänka sig) så är Ladyns karl (min lånepojkvän) ganska.. ganska.. um.. snäll... och ganska omtänksam. Oftast är det på nåt eget vis som ingen annan förstår sig på, men han visade upp sin omtänksammaste sida, mot mig, ändå.
Jag har ju kanske lite kontrollbehov, kanske lite "fixa allt själv"-behov, och en god dos "ensam är stark"-behov. Vilket leder till att jag har svårt att låta nån annan styra min båt. Båt i det här fallet betyder badrum, och den som skulle styra var lånepojkvännen.
Lånepojkvännen kom med en Kenny till oss! Vi har utökat vår familj! Kenny är varmt mottagen...
Kenny tar upp en massa plats och tvättar när man sätter på honom, ungefär som en vanlig pojkvän!

Eftersom grannarna antagligen inte vill ha oväsen mitt i nätterna så kan jag inte sätta på Kenny ikväll, men jag längtar! Jag har laddat honom full med handdukar..

Lånepojkvän och jag åkte ut till Coop (OBS) och köpte saker som Kenny behövde. Det blev en ganska stor slant.. Men det beror på den dåliga planeringen i mitt badrum.. Till slut är iallafall Kenny inkopplad och klar!
Vad lyckliga vi ska bli! Jag och Kenny!

Dock ogillar jag när säljarna på vissa affärer granskar mina kläder och funderar över vad som skulle hända om jag tvättar min ulltröja i för varmt vatten..

Och i veckan ser jag fram emot att ha myskväll med min Lady! Oavsett hur rolig pojkvän/lånepojkvän är så är det mest mys på tu man hand. Med Ladyn, inte lånepojk..

Allt känns så fint.. Med Kenny och laptopen.. Som jag vill ha det.. Undrar om jag nån gång kommer att få mitt "perfekta hem". Jag tror inte att jag kommer nöja mig tyvärr.. Finns alltid nånting bättre. Hur som, jag ska ta mig en liten bit till!

Nähä, om man skulle avrunda kvällen med att köpa nån på Facebook.. Det är skoj det!

Anna och Kenny, forever!