Humör..

Idag är ingen bra dag.. Jag är oggig..
Ont, som vanligt, i ryggen. Dessutom har det spridit sig till axeln! Tackar.. Är allmänt skabbig och jävlig, och det gör ju inte humöret bättre.. Men orka!
Jag ska ta mig iväg till pratperson om en stund, inte för att jag har nån lust, inte för att jag minns vad vi pratade om, inte för att jag känner för det. Men sen tar jag lite jullov och det är lika bra att ha det gjort.
Har riktigt fet ångest över hur det ska hinnas med sjukskrivningen och beslut från Fkass och sånt, om jag ens får nån, vilket jag väl troligtvis får.. Men man vet ju aldrig. Jag vet inte riktigt om jag kan lita på en läkare som är döpt efter en tecknad figur. Faktiskt. Jag gillade min finska pensionär som ritade molekyler..
Försöker tänka att jag inte dör även om pengarna kommer sent, blir bara lite bökigt.. Men jag dör inte. Det gör man ju aldrig.. *mutter*

Sen undrar jag hur i hela världen det är okej att en efterbliven och en alkoholist kan få ha hand om sitt barn. Varför ingen reagerar? Hur den efterblivna tycker att den "inte får så mycket hjälp med barnet" när alkoholisten kommer hem drängfull. Så mycket?!? Skulle vi nu ponera att det var jag som avlade barn med det där avskrädet så skulle den knappt få komma hem så drängfull..

Stör mig på mans-horan också.. Den heter det nu. I det här huset.
Må så vara att det inte är mitt problem, men sån är jag. Som tur är så är den så patetisk att den faktiskt aldrig kommer att göra den nytta den själv hoppas på.
Jag släppte till, men inte på det viset hörrni, jag accepterade och fann viss respekt. Sen kom den sanna bilden fram, och den ansträngde sig till och med så mycket att den ljög för mig. Mig?!? Antagligen för att täcka upp sig, försöka spela folk.
Tyvärr grabben, jag är smartare än dig. Det är å andra sidan de flesta...

Nån som vill ha en skopa tjära när jag ändå håller på?

Teorierna flödar om vart sötnöten tog vägen! Jag vet inte.. Det var ju skoj så länge det varade lixom.
De man inte tror det om brukar ha de finaste defekterna.. Poängen gick dock mig förbi.

Efter gårdagens telefonsamtal med Morrmorr, där hon kallade mig fet, så fick jag ju lov att gå upp och handla åt henne. Jag råkade lova det strax innan hon kallade mig fet.
Jag kontrade för övrigt med att man faktiskt inte säger på det viset till folk och att det är förbannat otrevligt att göra det. Hennes försvar var: Men nu har jag ju redan gjort det.
Nån som undrar varför jag blev som jag blev? Nån som vill veta mer om hur min självkänsla byggdes upp?
Nåväl, jag sa åt henne att skriva en lista på vad hon behövde, hon sa att hon hade en. Det visade sig inte riktigt vara sant. Hon hade en lista på allt hon behövde i december, därför fick jag sitta med medans hon skrev en ny. Hon förklarade att hon gillade sånna där saffranskakor som ser ut som ambrosia kakorna, bara för att komma fram till att hon istället ville ha en saffranslängd... Och jag var tvungen att kolla alla datum så att de höll in i januari..
Sen tror jag hon blev redigt sur när jag kom tillbaka i bil med Ladyn som sällskap. Jag vet inte vad man förväntar sig när man inleder dagen med att förolämpa folk!? Tyckte det var utmärkt att ha en orsak till att försvinna därifrån efter utlovad handling jag..

Äh, blaj.. Nu har jag väl gjort det som ska göras i veckan. Bara pratperson kvar, om en timme. Ska prova på nån slags raggardusch här innan jag går. Eller försöker gå. Det snöar ju satan.
Sen kanske man kan sova lite till... Ja.. Kanske det kanske..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback