lightmyfire

Inte nog med att jag glömmer saker, jag hoppar över ord och gör hela meningar oförståbara!
Vad jag menade var att tabletterna får mig att glömma saker!

Nåväl.
Jag kan inte sova.

Det är så illa att jag till och med gett mig i kast med böckerna som Ladyn lånat mig.. Völvans dotter av Saga Borg.
Den... Den... Den är inte som Koontz.
Men den har bokstäver! I ordning! Som bildar ord! Som bildar mer eller mindre bra meningar..
Men jag kan inte låta bli att tänka på den som "fettan". Om nån minns Claes Malmbergs sketch i vilket program det nu var för en miljard år sen..

Imorgon ska jag träffa pratperson för första gången efter sommaruppehållet. Det skulle jag verkligen behöva, har en miljard saker att prata om. Men.. Men.. Jag vill inte, för det första. För det andra så kan jag ju för fan inte sova! Kan man inte sova så kan man inte vakna..
Imorgon måste jag dessutom ringa den förbannade Fkassan. Min person är då tillbaka från semestern och jag har tre ynka dagar på mig att besluta om jag ska söka vaddetnuheter retroaktivt eller vänta på att de bestämmer åt mig.
Slog mig, i mitt osömnande, och mitt "jagvillintejagvillintejagvillinte" att jag kanske inte bör söka. Men... Jag bör prata med henne, jag kan ju ha tänkt fel. Även solen har sina fläckar and all that..

Ett mindre kaos bröt ut här ikväll också.. Jag lagade mat, Octavia ansåg saker (hon gör väldigt ofta det), kastade sig rakt upp på två kokheta plattor, brände sig, skrek, välte ut kastrullen med pasta sås över sig och spisen. Hon sprang iväg, haltande på alla åtta tassar, typ. Jag fick tag i kattskrället och försökte torka av henne såsen, och sedan kyla tassarna under kranen.
Nu är det på så vis, att fröken är väldigt bestämd av sig. Hon ville inte ha sina tassar spolade, konstigt nog, och satte därför de flesta av sina 27 klor i mig. Hon ålade sig som en galen iller, skrek som om jag höll på att ta livet av henne, vilket naturligtvis gjorde att både Tjockman och Tjockbullen kom farande och undrade vad som stod på. Fröken Octavia blev inte gladare av att ha publik, utan klättrade ännu vildare på mig, medans jag skrek åt hund och katt att försvinna ur min åsyn å det raskaste!!
Tillslut fick jag sätta mig med min torra pasta och min deciliter sås som blev kvar i kastrullen...
Så nu håller jag tummarna för att inga trampdynor är för svedda, och att inga bäbisar är ihjälkramade.

Uh, nej jag orkar verkligen inte öppna pratluckan imorgon, det gör jag inte..

Nåt vi skulle behöva prata om är det suspekta släktkalas som jag blev inbjuden till helt plötsligt.
Jag tror faktiskt att Fröken Korp är den enda som förstår känslan jag har inför det...
Jag har ju ändå en bestämd känsla av att man inte bör ha "jag behöver prata med min psykolog...." som första tanke när man blir hembjuden till hälften av sina föräldrar. Men, så är det i det här huset. Med tillhörande panik-blick, kan jag tillägga.
Föräldern är det väl i och för sig inget jättestort fel på, och Tjockbullen är medbjuden.. Men föräldern har ju ett bihang! Bihanget har yngel... Djävulsyngel... Dessa har i sin tur också ynglat av sig! I mutantdjävulsyngel! Jag hoppas de lärt den döva att uppföra sig, eftersom jag är den enda som inte lärt mig teckenspråk. Kanske borde jag lära mig nåt passande "försvinn ur min åsyn"-tecken? Och jag vet inte riktigt hur mycket och på vilket sätt den andra var efterbliven...
Sen har jag ju också en viss panik för vissa situationer. Små öar, otillgängliga områden och så vidare. Ställen jag inte kan ta mig ifrån för egen maskin helt enkelt...
Otäckt, det är vad det är!

Nehej, ett per kapitel till av fettan kanske...