lightmyfire

Klockan är halv sex..

Jag vaknade fyra imorse. Tjohoo, tänker ni nu, hon kom upp i tid!
Jaaa, jag somnade klockan sju igår kväll..

Efter att Ladyn kommit över en sväng, mest för att jag skulle få låna hund medans hon var iväg och shoppade med sin mormor, men när hon kom tillbaka fick jag glass och choklad! Och en trevlig stund med en god vän som inte bryr sig om att jag skriker och gnäller på allt..
Livet vore totalt outhärdligt utan sånna vänner. Totalt!

Nu har även en högutbildad trebarnsmor tyckt att jag har lite rätt.. Även om jag är ganska säker på att Molina inte bakar fika till fotbollsträningen varje onsdag.. Hehe..
Det känns bra det med, jag är tacksam.

Klockan nio ska jag träffa min andra gruppledare, han som jag ska ha idag. Pratpersonen tyckte ju att jag skulle bolla med honom, och även om han blev lite förvånad över att jag frågade så gick han med på att vara bollplank, och han är himla bra på det.
Jag inser att jag aldrig kommer, och aldrig vill, tycka om de där idioterna, men jag måste kanske lära mig att acceptera dem, för att komma nånstans i min rehabilitering. Jag hoppas att han kan lära mig det då.. För jag har ingen acceptans på lager.

Grundproblemet är ju att mitt liv inte fungerar, jag mår inte bra.
Har aldrig gjort, kommer inte att göra om jag inte förändrar saker.
Processen har startat, som pratpersonen sa.. Jag inser att jag behöver ganska strikta rutiner för att fungera. Och för att gå utanför hennes ramar: jag har faktist en del jungfru i mitt fisktecken. :P
Jag måste lära mig att känna saker, vilket jag jobbar som en blå bäver för att lära mig.
Jag måste lära mig att sammarbeta, påstår de. Jag är inte helt såld på den dealen ännu, kan jag erkänna.
Sen har vi ett helt paket med självbild och skit som jag väl ska ta tag i framöver, för att inte tala om den där vidriga känslan när jag ställer mig helt utanför vad alla andra gör och blir en åskådare.

Men tänk vad skönt det vore att vara en övermedicinerad idiot? Åhhh.. Jaaaahhhh, skulle jag svara på allt!
Med ett korkat väsande på slutet också..
Men nu är jag ingen idiot, och inte tillräckligt övermedicinerad.

*fylla på kaffe*

Sådära..
Alltså, missförstå mig inte, jag tycker hemskt mycket om att inte vara en idiot, men allt vore ju så mycket enklare då!

Men dagen ska väl bli bättre, först möte med honom, sen känna känslor med min absoluta favorit bland mina rehabkollegor. En kvinna som både tänker och känner och är redig och vänlig, som man dessutom kan slänga lite käft med för att hon har humor.
Återigen är jag väldigt tacksam för alla underbara människor som dyker upp på min väg.

Här påminner jag Fröken Korp om att jag har ett litet paket liggande till henne! :P
Och sen funderar jag på vad min söta Blondin önskar sig när hon flyttar?

Jag gillar sånna hära lugna, sköna, stressfria mornar föresten.