lightmyfire

Seriöst..
SERIÖST?!?!?!

Jag tog mig upp, jag gjorde mig iordning, jag blev sen men det kändes ändå rätt okej.
Och när jag kom dit var de inte där.
Hela gruppen var och handlade. Så jag gick till kiosken och köpte en cola för att gå ut och röka och sitta en stund.
Kärringen i kiosken ger mig en lightcola..
Alltså, om jag säger "jag vill ha en cola, tack" så känns det väl inte som det kan vara menat att jag säger "jag vill ha en cola light, tack".
Jag uppskattar inte när kioskpersonal tar för givet att jag är fet och behöver ha lightprodukter.
Jag kontrade med, tack men jag föredrar min cancer i cigarettform.
Det förstod den inte.

Nåväl, gruppen dök upp till slut. Det skulle bli "fisksoppe-gryta", vad fan det nu ska föreställa.
Eftersom alla glömt att jag är vegetarian så fick vi ta det snacket igen, "nej, jag äter inte fisk, fisk är ett djur".
Ledarna var upptagna med fan vet vad, räkneskaper med mera, och de två mupparna satte igång, utan att säga halv sju. Jättefint om de är invanda med hur man gör fisksoppegryta, men det är inte jag!
Jag fick ångest och gick ut och rökte.
När jag kom tillbaka fick jag riva morötter.
Jag fick ris och en stekt vegfile.. Jättekul. Så jävla spännande.
De började snacka om att jag skulle "göra en kall sås på grönsaksbuljong", och då såg jag ut som ett frågetecken. Är jag dum i huvudet som inte har en aning om hur man gör en kall sås på grönsaksbuljong?!?!
"Vad lagar du själv då?", sa den. Jaaa, eh.. jag är nog invand på mina egna recept, sa jag.
Inte fan gör jag kalla såser till höger och vänster iallafall..

Imorgon har jag en inbokad tid med en annan ledare för att bolla lite om måndagsgruppen.. Jag hatar det verkligen, jag hatar varenda sekund av den gruppen.
Tydligen behöver jag träna på att sammarbeta, och det kan jag ta.
Men söndagsångesten, matångesten, idiotiångesten och umgängesångesten blir lite överväldigande.
Jag ska försöka jobba på det här, jag ska försöka arbeta på min attityd, för jag inser ju att så mycket ligger där. Men det är svårt!!! Förvänta er inga mirakel..

Jag vill rulla ihop mig till en liten boll och gråta. Samtidigt som jag äter choklad.
Undrar hur många Atarax som behövs för att göra det där uthärdligt? Nån ide?