lightmyfire

Jaha.. Jag har fått Kenny att köra ett par maskiner åt mig.
Lars-Göran fick frispel sist jag försökte blogga och tyckte att "device not detected" var en bra sak.
Jag städade köket i ren uttråkning.
De smutsade ju ner, ventilpojkarna!

Tjockbull tycker att jag är tråkig, det håller jag med henne om...

Nåväl, angående rubriken.
Min pratperson sa det, för ett bra tag sen, att jag verkade vara en riktig livsnjutare.
Jag har försök förstå vad hon syftar på! Jag är ju för fan deprimerad, hur jävla njutningsfullt är det på en skala!?

*blänger på Lars-Göran som försökte göra en kovändning*

Å andra sidan, så har jag nåt svagt minne av att jag i ett svagt ögonblick, troligtvis tittande på Oprah nångång i mitten av nittiotalet, kan ha lovat mig själv nåt sånt. Att inte göra saker jag inte tycker om.
Och det gör jag ju sällan... Egentligen.
Det jag kom fram till av den djupdykningen i minnesbanken är att jag nog trots allt har hållt mig kvar i trotsåldern (som min mor alltid hävdat) med ett järnhårt grepp. Jag inser ju att jag är väldigt trotsig! Refererar direkt till mitt balkongfladder som jag skrev om förut..
Men jag tycker om att vara trotsig! Det är ju kul för fan!
Sen att jag kan tycka att det finns synonymer för just ordet "trotsig" är ju mer en fråga om retorik.
Jag väljer ju alltid min egen väg att gå, även när det motas och hotas med pisk. Själv tycker jag bättre om att lockas med morötter by the way.
Och ja, jag kanske inte alltid valt den bästa vägen att gå, men jag har likförbannat valt den själv!

Hooray for me!

Men, mer fundering på ämnet behövs...