Envis?!?
Igår åkte jag och Ladyn till Uppsala på vad som skulle vara en snabb sväng för att hämta lite bildelar samt ett blocketfynd som jag gjort. Förutom att Uppsala är en förjävlig stad att försöka köra och hitta i, så fick vi lite problem. Biljäveln la av.
Gjorde den.
Vi tog med oss hundarna, trots att vi bara skulle vara borta ett par timmar, och tur var det för vi spenderade ca fyra timmar på en parkering i en iskall bil, i väntan på räddning från Ladyns pojkvän och lillebror! Som tur är så finns det nog ingen som jag hellre skulle ha som sällskap i sådana idiotiska situationer som just Ladyn, vi roar oss ganska bra på egen hand...
Självklart var just gårdagen den dagen när saker inte fick gå fel, jag hade ju gjort ännu ett blocketfynd och bokat tid för hämtning av dessa. Tanken från början var att vi skulle åka tillbaka till stan från Uppsala, sedan hyra släp och köra till Hummelsta för att hämta bokhyllorna.
Pojkvännen kom tillslut (i sällskap av glada småpojkar!) med bildel för att fixa bilfanskapet, men den passade naturligtvis inte! Istället fick vi ladda batteriet från småpojkarnas bil och köra en mil i taget, medans klockan tickade och paniken steg i mig. Även om den snälla pojkvännen lovade dyrt och heligt att ordna så jag kunde hämta mina grejer, så blev det senare och senare, jag ringde min slutkörda stackars pappa som trots allt lovade att möta upp i Hummelsta. Snällt!
Väl där kastade jag mig ur en bil för att hoppa in i pappsens pickup, efter lite muttrande från hans sida om att det minsann inte var i själva Hummelsta vi skulle, och att det hade varit närmare från Enköping (hur i helvete ska jag veta sånt!?), att man kanske hade kunnat ordna det i helgen istället (jag hade bokat tid, jag gör saker jag lovar), om hur trött han var och hur hårt han jobbat (man måste inte säga ja när ens enda dotter ringer och ber om akuttjänster), och allmänt virrande i nån slags by medans folket jag skulle till inte svarade i sin telefon, jag längtade desperat efter att få röka och skrika på nån (dock inte min pappa), så hittade vi rätt och hämtade fina fina bokhyllor och stuvade in i bilen.
Tjockbullen fick åka med Ladyn och gänget och tur var ju det, hon hade inte fått plats i bilen. Dessutom hade hon massa kul, för även om pojkvännen envist hävdar att hon är ful och att han inte alls tycker om henne, så fick jag bildbevis på det motsatta. Ha!
Nåväl, vi fick hem hyllorna, och för en liten stund så såg det ut som om självaste IKEA hade exploderat i min hall... Jag är himla nöjd med mina kap, även om det inte matchar exakt i färgen, även om den nu heter samma sak.
Ladyn lämnade av Tjockbulle vid elvasnåret och hon somnade nästan genast, hon var helt slutpussad! Och det säger inte lite det..
Okej.. Envis var det..
Det påstås av mina kära vänner att jag är "den envisaste de känner". Detta på grund av att jag berättade att min pappa mätte sin "Billybokhylla" hemma hos sig som enligt honom är 85 cm bred.. Och det är minsann en Billy.
Nu vet ju alla människor att Billyn är 80 cm och inget annat. Eller 60, eller 40. Men min pappa har nog en unik Billy, den enda i världen kanske? Måste vara värd en förmögenhet..
Jag hävdar då att min pappa är en envis åsna, medans min kära lilla Blondin hävdar att det kanske har gått i arv..
Men jag är bara envis för att jag ju har rätt!!! :D
Tyst med er, så är det visste..
Gjorde den.
Vi tog med oss hundarna, trots att vi bara skulle vara borta ett par timmar, och tur var det för vi spenderade ca fyra timmar på en parkering i en iskall bil, i väntan på räddning från Ladyns pojkvän och lillebror! Som tur är så finns det nog ingen som jag hellre skulle ha som sällskap i sådana idiotiska situationer som just Ladyn, vi roar oss ganska bra på egen hand...
Självklart var just gårdagen den dagen när saker inte fick gå fel, jag hade ju gjort ännu ett blocketfynd och bokat tid för hämtning av dessa. Tanken från början var att vi skulle åka tillbaka till stan från Uppsala, sedan hyra släp och köra till Hummelsta för att hämta bokhyllorna.
Pojkvännen kom tillslut (i sällskap av glada småpojkar!) med bildel för att fixa bilfanskapet, men den passade naturligtvis inte! Istället fick vi ladda batteriet från småpojkarnas bil och köra en mil i taget, medans klockan tickade och paniken steg i mig. Även om den snälla pojkvännen lovade dyrt och heligt att ordna så jag kunde hämta mina grejer, så blev det senare och senare, jag ringde min slutkörda stackars pappa som trots allt lovade att möta upp i Hummelsta. Snällt!
Väl där kastade jag mig ur en bil för att hoppa in i pappsens pickup, efter lite muttrande från hans sida om att det minsann inte var i själva Hummelsta vi skulle, och att det hade varit närmare från Enköping (hur i helvete ska jag veta sånt!?), att man kanske hade kunnat ordna det i helgen istället (jag hade bokat tid, jag gör saker jag lovar), om hur trött han var och hur hårt han jobbat (man måste inte säga ja när ens enda dotter ringer och ber om akuttjänster), och allmänt virrande i nån slags by medans folket jag skulle till inte svarade i sin telefon, jag längtade desperat efter att få röka och skrika på nån (dock inte min pappa), så hittade vi rätt och hämtade fina fina bokhyllor och stuvade in i bilen.
Tjockbullen fick åka med Ladyn och gänget och tur var ju det, hon hade inte fått plats i bilen. Dessutom hade hon massa kul, för även om pojkvännen envist hävdar att hon är ful och att han inte alls tycker om henne, så fick jag bildbevis på det motsatta. Ha!
Nåväl, vi fick hem hyllorna, och för en liten stund så såg det ut som om självaste IKEA hade exploderat i min hall... Jag är himla nöjd med mina kap, även om det inte matchar exakt i färgen, även om den nu heter samma sak.
Ladyn lämnade av Tjockbulle vid elvasnåret och hon somnade nästan genast, hon var helt slutpussad! Och det säger inte lite det..
Okej.. Envis var det..
Det påstås av mina kära vänner att jag är "den envisaste de känner". Detta på grund av att jag berättade att min pappa mätte sin "Billybokhylla" hemma hos sig som enligt honom är 85 cm bred.. Och det är minsann en Billy.
Nu vet ju alla människor att Billyn är 80 cm och inget annat. Eller 60, eller 40. Men min pappa har nog en unik Billy, den enda i världen kanske? Måste vara värd en förmögenhet..
Jag hävdar då att min pappa är en envis åsna, medans min kära lilla Blondin hävdar att det kanske har gått i arv..
Men jag är bara envis för att jag ju har rätt!!! :D
Tyst med er, så är det visste..
Kommentarer
Trackback