Uppdatering och urk..
Hinner jag inte eller orkar jag inte?
Vet inte, men det blir inte mycket skrivet här.
Första snön kom! Stjärnan tyckte det var hemskt och vände i dörren, men jag fick dra ut henne i kylan och åka över till hennes extramamma iallafall... Hon klagade hela vägen, och frös. Eftersom min ekonomi inte tillåter inköp av jävligt dyra hundkläder så ska jag sticka en tröja åt henne. Den blir lila. För det var vad som fanns.. Sådeså.
Aktiveringen går utmärkt! Jag känner mig som en svamp som suger åt mig motivation och kunskap och verktyg och allt annat som det pratas om. Trivs faktist som fisken i vattnet.
Vi har en trevlig grupp och trevliga (avlönade) ledare, inget AF-dravel här heller..
Dessutom finns det en utmärkt kaffeautomat som delar ut fulla muggar för en femma. Dock inte kalla mynt som jag försökte stoppa i en sen morgon... Man måste värma dem först.
Kom just häromdagen till insikt om att det där lilla pyret som härjar runt i mitt liv och kallas för stjärna faktist är min. Låter konstigt kanske, borde ha kommit på det när jag hostade upp en ganska stor slant och gav bort i utbyte mot henne, men ändå.
Den är min och den kommer i bästa fall att husera runt i mitt liv i minst tio år till..
Det känns lite läskigt när jag vet att jag gått från ansvarslöshet till massa ansvar igen, men å andra sidan är det otänkbart för mig att leva utan. Det är det jag kan, behöver, vill ha.
Jag är sjuk.. Host och snörvel och febertoppar. Kan vara alla nya bacillstammar jag utsatt mig för i och med uppstart i ny grupp och bussåkande och sånt, eller så är det Fröken Korps värstingbacillstam som hon tagit med sig från jobbet.. Jag gissar på båda.
Det känns aningens bättre idag. Jag kanske inte dör iallafall. Jag hostar nog sönder både det ena och det andra, men inget livsviktigt, tror jag.
Sjukskrev mig iallafall idag.. Det var väl bara en tidsfråga, det är många som är borta.
Och min söta Fröken Korp kom med en mjölk och en påse godis när hon hämtade sin lillgrabb, dessutom kom hon och viftade med ett paket menthol när hon skulle gå.
Ja, jag kanske börjar acceptera att jag har vänliga vänner som gör saker utan att förvänta sig en motprestation, och att jag vet (och de med hoppas jag) att jag skulle göra detsamma för dem. Any time.
Jag gillar den här känslan jag har..
Vet inte, men det blir inte mycket skrivet här.
Första snön kom! Stjärnan tyckte det var hemskt och vände i dörren, men jag fick dra ut henne i kylan och åka över till hennes extramamma iallafall... Hon klagade hela vägen, och frös. Eftersom min ekonomi inte tillåter inköp av jävligt dyra hundkläder så ska jag sticka en tröja åt henne. Den blir lila. För det var vad som fanns.. Sådeså.
Aktiveringen går utmärkt! Jag känner mig som en svamp som suger åt mig motivation och kunskap och verktyg och allt annat som det pratas om. Trivs faktist som fisken i vattnet.
Vi har en trevlig grupp och trevliga (avlönade) ledare, inget AF-dravel här heller..
Dessutom finns det en utmärkt kaffeautomat som delar ut fulla muggar för en femma. Dock inte kalla mynt som jag försökte stoppa i en sen morgon... Man måste värma dem först.
Kom just häromdagen till insikt om att det där lilla pyret som härjar runt i mitt liv och kallas för stjärna faktist är min. Låter konstigt kanske, borde ha kommit på det när jag hostade upp en ganska stor slant och gav bort i utbyte mot henne, men ändå.
Den är min och den kommer i bästa fall att husera runt i mitt liv i minst tio år till..
Det känns lite läskigt när jag vet att jag gått från ansvarslöshet till massa ansvar igen, men å andra sidan är det otänkbart för mig att leva utan. Det är det jag kan, behöver, vill ha.
Jag är sjuk.. Host och snörvel och febertoppar. Kan vara alla nya bacillstammar jag utsatt mig för i och med uppstart i ny grupp och bussåkande och sånt, eller så är det Fröken Korps värstingbacillstam som hon tagit med sig från jobbet.. Jag gissar på båda.
Det känns aningens bättre idag. Jag kanske inte dör iallafall. Jag hostar nog sönder både det ena och det andra, men inget livsviktigt, tror jag.
Sjukskrev mig iallafall idag.. Det var väl bara en tidsfråga, det är många som är borta.
Och min söta Fröken Korp kom med en mjölk och en påse godis när hon hämtade sin lillgrabb, dessutom kom hon och viftade med ett paket menthol när hon skulle gå.
Ja, jag kanske börjar acceptera att jag har vänliga vänner som gör saker utan att förvänta sig en motprestation, och att jag vet (och de med hoppas jag) att jag skulle göra detsamma för dem. Any time.
Jag gillar den här känslan jag har..
Kommentarer
Trackback