Oförstående och oförstånd..
I guess.. Jag vet inte, de här dubbeltitlarna är bara dryga... Men jag har ju sagt att jag ska prova.
Huvudet är fullt idag.. Av olika saker. En trevlig sak är den bok jag läser, läste halva boken igår, trots barnvaktande... Den går inte att släppa. Och jag vill genast ha författarens andra böcker. Otroligt intressant, välskrivet och med humor. Det märks att han hade författardrömmar långt innan hans öde hann ifatt honom...
Men annars är det mest frustration jag har, förstår inte hur man argumenterar med en person som tar allt man säger som ett personligt påhopp, när det från början inte hade ett dugg med personen i fråga att göra! Jag tycker inte jag gjorde nåt utanför ramarna, jag gjorde som jag alltid gör (i det här fallet klagade jag på idioter, dem kanske vi kan återkomma till för jag har dem också i huvudet). Men i det här fallet så verkar de vara helgonförklarade, nåt som jag för stunden väntar svar på hur det kan komma sig.
Nånstans så sket det hela sig, på grund ut av vad jag anser, min inledande ilska och argumentationsteknik och den andra partens, ärligt talat vet jag inte vad den andra parten har för obalans gentemot mig, men det känns som konflikträdsla och ömma tår. Det där med påhopp som jag nyss skrev. Nu är det tydligen the final ending, som det känns..
Jag blev inte klokare av svaret heller.. För det var inget svar.. Tänkter direkt på "Du hör ju inte - Men du lyssnar ju inte"-dialogen från Lorry..
Jag känner bara, för min egen del, att jag inte orkar dalta mer.. Om folk känner för att vända på en femöring och sen tycka att allt är normalt och är som det alltid varit så får det väl vara så då! Jag når inte fram, och jag förstår inte.
Kanske är planetsnurrandet klart, kanske är det salvian som utlovas göra saker med ens umgängeskrets, kanske är det jag...
Det kan absolut vara jag, jag säger inget annat, men det är inget jag förstår i sånna fall.. Och det verkar inte som om nån annan gör det heller.
Idioterna, helt snabbt, skrämde min stjärna helt i onödan, för att de tyckte det var roligt, och jag anser inte att de är kapabla till att umgås med hundar. När jag fick tillfälle att ta upp det med en av idioterna visade det sig att hon var allt för full för att förstå vad jag sa (på en tisdag), men ändå ansåg att "jag är granne så jag får hälsa på hunden". Vilket de naturligtvis aldrig kommer att få göra.. Och de hör till kategorin Nejmen-en-sån-olycklig-blandning-av-raser. Så, tack men nej tack.
Jag vill inte, till skillnad mot andra, att min hund ska bli aggressiv mot alla karlar hon möter..
Nähä, jag ska väl gå och hämta mina nycklar då.
Huvudet är fullt idag.. Av olika saker. En trevlig sak är den bok jag läser, läste halva boken igår, trots barnvaktande... Den går inte att släppa. Och jag vill genast ha författarens andra böcker. Otroligt intressant, välskrivet och med humor. Det märks att han hade författardrömmar långt innan hans öde hann ifatt honom...
Men annars är det mest frustration jag har, förstår inte hur man argumenterar med en person som tar allt man säger som ett personligt påhopp, när det från början inte hade ett dugg med personen i fråga att göra! Jag tycker inte jag gjorde nåt utanför ramarna, jag gjorde som jag alltid gör (i det här fallet klagade jag på idioter, dem kanske vi kan återkomma till för jag har dem också i huvudet). Men i det här fallet så verkar de vara helgonförklarade, nåt som jag för stunden väntar svar på hur det kan komma sig.
Nånstans så sket det hela sig, på grund ut av vad jag anser, min inledande ilska och argumentationsteknik och den andra partens, ärligt talat vet jag inte vad den andra parten har för obalans gentemot mig, men det känns som konflikträdsla och ömma tår. Det där med påhopp som jag nyss skrev. Nu är det tydligen the final ending, som det känns..
Jag blev inte klokare av svaret heller.. För det var inget svar.. Tänkter direkt på "Du hör ju inte - Men du lyssnar ju inte"-dialogen från Lorry..
Jag känner bara, för min egen del, att jag inte orkar dalta mer.. Om folk känner för att vända på en femöring och sen tycka att allt är normalt och är som det alltid varit så får det väl vara så då! Jag når inte fram, och jag förstår inte.
Kanske är planetsnurrandet klart, kanske är det salvian som utlovas göra saker med ens umgängeskrets, kanske är det jag...
Det kan absolut vara jag, jag säger inget annat, men det är inget jag förstår i sånna fall.. Och det verkar inte som om nån annan gör det heller.
Idioterna, helt snabbt, skrämde min stjärna helt i onödan, för att de tyckte det var roligt, och jag anser inte att de är kapabla till att umgås med hundar. När jag fick tillfälle att ta upp det med en av idioterna visade det sig att hon var allt för full för att förstå vad jag sa (på en tisdag), men ändå ansåg att "jag är granne så jag får hälsa på hunden". Vilket de naturligtvis aldrig kommer att få göra.. Och de hör till kategorin Nejmen-en-sån-olycklig-blandning-av-raser. Så, tack men nej tack.
Jag vill inte, till skillnad mot andra, att min hund ska bli aggressiv mot alla karlar hon möter..
Nähä, jag ska väl gå och hämta mina nycklar då.
Kommentarer
Trackback