lightmyfire

Jag påbörjade flera inlägg här men blev avbruten och kom av mig och sånt där..
De handlade om att "hålla ut". Det gjorde jag, höll och höll och dagarna seglade förbi..
Det är inget jag känner för att skriva om nu, det är säkert inte av allmännintresse, och jag känner mig bara som en dåre om jag skulle skriva vad jag verkligen känner. Inte för att det är nåt fel med det, men för att andra inte förstår..
Vi får saker sagda ändå, det räcker kanske inte, men det är vad jag får nöja mig med.

Jag har insett vilka fantastiska vänner jag har. Hur underbara de är.
Ibland väljer jag vänner och plockar ut vänner, när jag inte känner att det är nån vits med att kämpa för att bygga på vårat torn av vänskap... Men jag hoppas innerligt att den dagen inte kommer för dem jag har närmast nu.
Ibland, eller alltid snarare, kommer man förr eller senare innanför skalet. Jag läser folk som jag läser böcker, det intresserar mig lika mycket. Ibland har folk bara ett snyggt omslag och en intressant inledning, men sen faller de platt, ibland är de så spännande att man kastar sig handlöst och läser och läser och läser tills man bränner ut sig. Ibland är folk bara normala underbara intressanta människor. Varken mer eller mindre. Bara perfekta, som de är.
Mina vänner är värda sin dubbla vikt i guld. Och jag hoppas att jag aldrig läser ut dem...

Ja, jag känner mig vilsen. Men jag kom fram till att jag inte vill prata om saken..

Stjärnan tappar tänder i rasande fart, jag fick tag i två stycken. Hur behöver vi inte nämna..
Okej, jag tog ut dem, men de satt ju knappt fast!
Vi var och lekte med hennes bror och brorens mamma. Kidsen härjade, de har ju inte setts på evigheter, och vi åt gott och drack gott och skrattade gott.. Tre flickor, en pojke, två vilda valpar och två kissar..
Jag blev lite kär i Fröken Korps före detta blivande svägerskas katt... Långt och krångligt, men söt var han..