lightmyfire

Det kändes som om min inledande aktivering skulle vara lätt fixad.. Och själva varandet på aktiveringen är ju inte så komplicerat, jag ignorerar de jag känner för och pratar med de jag känner för och känner jag inte för nåt så sprättar jag mina sömmar i tystnad. Inte värre än så. Men jag är helt utmattad...
Att hitta en rutin och få häcken ur när jag ska iväg är lättare sagt än gjort, idag var det motigt. Jag kom visserligen iväg men på bussen kändes det, om möjligt, ännu värre och jag ville bara vända och åka hem igen. Jag gjorde inte det, men jag såg heller inte åt folk när jag kom dit.
Men folket där är ändå rätt toleranta, ingen störde mig heller... Jag gissar att jag utstrålade "håll er på avstånd" ända bort till ytterdörren, där jag satt.
I onsdags cyklade jag till och med ut till stället... Hurtigt som fan. Ännu hurtigare eftersom jag naturligvis cyklade fel och gjorde en rejäl extrasväng bland villor och radhus till förbannelse.
Jag är slut, sover som en klubbad säl och längtar nåt så förbannat efter normala människor att umgås med.
Jag har bjudit in mig själv till min kära vän, som bor halvvägs hem, två gånger nu... Igår fick jag till och med kaffe, mannen i huset hade fixat, och min väns vän var där och hade med sig hembakta bullar! Så jag fick två normala människor, och en skock ungar, till priset av en... Mannen åkte på ärenden, det är inte så att jag räknar bort honom från "normala människor".
Nu har jag riktat in mig på fröken Molina istället som utlovat en fika i veckan.

Min amaryllis tänker blomma! Trodde inte ens att den tänkte leva...
Och visst, de "ska" inte blomma nu, men den är fin och det skiter jag i.

Mummel var det ja.. Fan då..
Jo, jag mumlar, ganska ofta. Faktum är att jag gör det med flit eftersom ingen reagerar på stället jag är på.. Verkar vara fullt godtagbart att prata med sig själv där faktist.
Chefen verkar mjukna lite, jag verkar vara godkänd, han skämtar till och med med mig. Men jag är inte sen att ge igen med samma mynt..

Framtiden känns oviss, på alla sätt. Saker ska splittras och flytta och ha sig så jag vet inte hur länge jag blir nånstans eller vad jag ska göra. Ja, det är lika otydligt som jag formulerar mig. Men det löser sig väl.
Jag vet inte hur det blir med sjukandet heller, eftersom min läkare tycker att det är kul att skrämmas med sin motvilja. Har för mig att han gjorde så sist med men att han gav sig när jag väl var där...
Andra saker verkar bara ha gått upp i rök.. Jag vet inte varför, eller ens om det är mitt fel, men jag orkar inte lösa och fixa allt här i världen.
LeMarc har en bra låt som beskriver allt.. LeMarc har massa bra låtar för den delen.. Har blivit en hel del LeMarc nu.

Och till sist önskar jag att mitt hem kunde ta hand om sig självt nu när jag är frånvarande om dagarna..
Man skulle ha en sån där självgående dammsugare... Finns på ellos.. Ja, jag är ett postorderfnask och det erkänner jag villigt, men den är ändå dyr.