Det så kallade "julandet"..

Julandet gick fint.. Lungt och lagomt. Inga klappar eller nåt sånt, bara god mat och trevligt sällskap.
Min julångest la sig efter en stund också...
Sällskapet blev kvar ett par dar och det var trivsamt.
Men medans han låg och slappade på min soffa så satt jag på akuten med mormoren i närmare sju timmar.
Jag har tappat bort tidsperspektiv och dagar men det spelar ingen roll, jag är helt slut... Igår fick jag tvinga mig till att sköta om katten, jag passade på att klippa det lilla monstret också och hon gjorde sitt bästa för att bita mig. Men jag tror vi gick oskadade ur det hela båda två.
Jag är fortfarande slut... Men det kanske lättar efter några koppar kaffe? Jag orkar inte härja runt på det här viset, det känner jag klart och tydligt, men vad ska man göra när ingen annan gör det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback