Den berömda bägaren..
Rann över litegrann..
Jag slapp inte härja idag heller. Mormodern skulle komma hem från sjukhuset och önskade uppmötande med kaffe, dessutom hade hon ju ingen mjölk hemma så jag gick och handlade åt henne.
Även om jag vet att jag skulle kunna säga "nej, jag orkar faktist inte" så skulle jag inte stå ut med mitt egna samvete då... Så jag står ut med allt annat jag får av det istället.
Jag försökte förklara för henne att jag faktist också är sjuk, även om jag inte har lunginflamation som min mor påstås sig ha så har jag gränser för vad jag orkar, och att jag går över de gränserna gynnar ingen. Hon fick sig en känga, men en mild sådan.. Hon känner sig ensam och önskar att jag kommer och fikar imorron, jag sa att jag inte visste om jag orkade... Jag orkar inte göra allt hela tiden, jag orkar inte styra upp alla andras liv och jag orkar inte hålla vår "familj" samman längre, jag släpper seglen på den skutan. Låt skiten brinna!
Jag ska skaffa mig en egen familj.. Få massa ungar som ska älska mig... En karl som dyrkar mig...
Eller så skaffar jag lite fler katter, jag vet inte.
Vad det gäller överrinnandet av bägaren så tror jag att mitt skrikande på bil som tutade kan räknas som det... Hade inte kärringen kört så fort därifrån så hade biljäveln fått sig en omgång också.. Men istället gick jag hem, tog två piller, tog en cigg och ringde min kära granne...
Så nu känns allt lite bättre, om än ganska fluddrigt...
Jag träffade en granne till mormor också, han noterade snabbt min cigg och gav mig ett par föreläsningar om KOL och allt annat skit. Jag inser att han kommer gola ner mig och att mormor kommer bli galen.
Min ursäkt är "jag skjuter iallafall inte heroin", men jag tror inte att det går hem i den generationen, så jag försökte med "jag röker bara när jag är stressad"... Men han köpte inte det..
Egentligen tänkte jag att gubbjäveln ska skita fullständigt i vad jag gör men han är en av de där som ser mig som en femårig liten ängel så den approachen hade väl inte heller funkat.
That´s it..
Jag slapp inte härja idag heller. Mormodern skulle komma hem från sjukhuset och önskade uppmötande med kaffe, dessutom hade hon ju ingen mjölk hemma så jag gick och handlade åt henne.
Även om jag vet att jag skulle kunna säga "nej, jag orkar faktist inte" så skulle jag inte stå ut med mitt egna samvete då... Så jag står ut med allt annat jag får av det istället.
Jag försökte förklara för henne att jag faktist också är sjuk, även om jag inte har lunginflamation som min mor påstås sig ha så har jag gränser för vad jag orkar, och att jag går över de gränserna gynnar ingen. Hon fick sig en känga, men en mild sådan.. Hon känner sig ensam och önskar att jag kommer och fikar imorron, jag sa att jag inte visste om jag orkade... Jag orkar inte göra allt hela tiden, jag orkar inte styra upp alla andras liv och jag orkar inte hålla vår "familj" samman längre, jag släpper seglen på den skutan. Låt skiten brinna!
Jag ska skaffa mig en egen familj.. Få massa ungar som ska älska mig... En karl som dyrkar mig...
Eller så skaffar jag lite fler katter, jag vet inte.
Vad det gäller överrinnandet av bägaren så tror jag att mitt skrikande på bil som tutade kan räknas som det... Hade inte kärringen kört så fort därifrån så hade biljäveln fått sig en omgång också.. Men istället gick jag hem, tog två piller, tog en cigg och ringde min kära granne...
Så nu känns allt lite bättre, om än ganska fluddrigt...
Jag träffade en granne till mormor också, han noterade snabbt min cigg och gav mig ett par föreläsningar om KOL och allt annat skit. Jag inser att han kommer gola ner mig och att mormor kommer bli galen.
Min ursäkt är "jag skjuter iallafall inte heroin", men jag tror inte att det går hem i den generationen, så jag försökte med "jag röker bara när jag är stressad"... Men han köpte inte det..
Egentligen tänkte jag att gubbjäveln ska skita fullständigt i vad jag gör men han är en av de där som ser mig som en femårig liten ängel så den approachen hade väl inte heller funkat.
That´s it..
Kommentarer
Trackback