lightmyfire

Men herregud vilka tråkiga gamla hjärnsspöken jag har!
Och visst, det är väl inte helt lätt att lära sig nya vägar.. Det är det väl inte. Och när man väljer att utvecklas så är det svårt, om inte omöjligt, att acceptera det gamla. Det är nog bra..
Men så dyker de upp i bakhuvudet och hoppar och tjoar och viftar med flaggor för att få min uppmärksamhet. Och jag säger: men du, gå och lägg dig igen.. Jag orkar inte lyssna på dig!
Tänker inte alls låta dem härja..
Nej, de ska svältas ihjäl.

Jag och Kenny tvättar och lyssnar på Volbeat.
Och jag diskar..
Borde äta nåt känner jag, nåt annat än den där mackan jag fick serverad mitt i natten av sötnöten..
Vältrade mig fullständigt i att bli bortskämd en liten stund och fick han till och med att hälla i mjölken i mitt glas! Haha..
Vad fan, jag ser det som träning..

Känner att jag ofta stannar upp och känner efter.. På gott och ont. Säkert jättefrustrerande för andra.
Men jag blir tokstressad när det går för fort, och då blir det inget alls. Lite som det där frieriet som tog forever att svara på. Nu pratar vi om olika saker, bara så ni får det klart för er.. Det förekommer inga frierier nu! Det är bara ett himla bra exempel..
Vad jag borde göra, är att vara tydlig med att det är just det jag gör.. För annars ser ju folk bara hur jag försvinner in i min tankebubbla och stannar där en stund...

Morrmorren ringde och meddelade att det var Gustav Adolf-dagen och då ska man äta bakelser.. Vi försökte komma fram till om de var goda eller inte, jag minns inte, men det är Napoleonbakelser jag inte tycker om. Förutom på fyllan.. Haha..

-Var bakelsen god?
-Vilken bakelse??